"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Umgås fram dina bilder



Mitt fotograferande exploderade när jag började röra mig i händelsernas centrum och umgås fram mina bilder. Innan dess var jag bara en tyst betraktare som försökte gömma mig bakom kameran, i ett desperat försök att vara som en fluga på väggen.



Vändpunkten kom på en reportageresa till Kina för 15 år sedan. Som vit man var det omöjligt för mig att inte synas. Stora skaror följde varje steg som jag tog. Jag stod mitt i händelsernas centrum, och tvingades att ta ett steg ur den fotografiska komfortzonen och börja interagera med människorna som jag mötte. I Kina föddes mitt nuvarande sätt att umgås fram mina bilder, och det är en modell som jag har följt sedan dess.



Min dokumentära förebild är Josef Koudelka. För mig är han facit för dokumentärfoto. Koudelka umgås fram sina bilder, han är tydlig med vad han gör och han vinner människors förtroende. Han är inte bara en tyst betraktare utan delaktig i det som händer, det är det som gör hans bilder så levande och pulserande och som ger dem en sådan närvaro och slagkraft. Det här med att försöka vara som en fluga på väggen som ska se utan att synas är bara rent trams som har fördärvat flera generationer dokumentärfotografer, ni som gör så sluta med det och börja umgås!



Det finns egentligen inget färdigt recept för dokumentärfoto. Det handlar om hurdan man är och vart man själv står som människa och vad man är intresserad av. Men om det fanns ett färdigt recept för god fotografi skulle det säkerligen lyda som följer:
“God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden. Det räcker egentligen inte med att han har ämnen. Ämnena måste vara en del av fotografen själv.” - Sune Jonsson



Bilderna i inlägget har tagits under en reportageresa till södra Serbien. De flesta personerna tillhör den romska minoritetsbefolkningen i landet, och jag känner många av dem. Jag kommer att återkomma till Serbien, just nu är det mycket spännande saker som händer i landet, och det vill jag vara med och dokumentera i text och bild.











Text och foto: Mikael Good

Added 2019-04-13 16:11 | Read 2856 times. | Permalink
Gillar också Koudelka. Hans svartvita bilder representerade hans dokumentära tid. Varför du fortsätter med en svartvit dokumentär tradition begriper jag inte. Dina bilder är väldigt fina, synd att vi inte får se dem i färg, om än med låg färgmättnad. Sluta försöka efterapa 1900-talets dokumentärfotografer är mitt tips. Dina bilder är bättre än så! ;)
Svar från Chasid   2019-04-13 22:26
Tack för din kommentar Lars!
Jag apar inte efter jag föredrar att jobba i svartvitt, och har gjort så sedan 1980-talet! :)
Black and white are the colors of photography. To me they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected. - Robert Frank
/Mikael
"Det här med att försöka vara som en fluga på väggen som ska se utan att synas är bara rent trams som har fördärvat flera generationer dokumentärfotografer, ni som gör så sluta med det och börja umgås!"

Ord och inga visor. Men visst förstår jag att du har rätt. Men jag fick ändå en fråga när jag tog del av din läsvärda text; alla som inte är så modiga av sig då? Alla som inte är så där socialt utåtriktade av sig då? Borde de hålla sig ifrån gatufoto enligt dig?

Det är alltid trevligt att se dina bilder, och du lever som du lär! Gud välsigne dig!
Svar från Chasid   2019-04-14 08:53
Tack för din kommentar Ragnar!
Jag pratar främst om dokumentärfoto och i viss mån om reportagefoto. Jag är fullt medveten om att det är svått att interagera och vara mitt i händelsernas centrum om man håller på med annan typ av foto där det gäller att vara diskret, och inte göra så mycket väsen av sig! :)
Gud välsigne dig bror!
/Mikael
Mycket bra skrivet, och tänkvärt i all sin självklara enkelhet. För visst måste fotografen vara närvarande oavsett vilken genre hen verkar i (undantaget viss vetenskaplig dokumenterande fotografi). Och i dokumentärt fotografi som har sitt syfte i att visa människors liv är närvaron en nödvändighet. Det illustreras väldigt bra av ditt Sune Jonsson-citat.
Jag undrar ibland om det här med flugan på väggen ändå kanske är en liten, liten missuppfattning av Cartier-Bressons ”the decisive moment”.
Med vänlig hälsning, Gunnar S
Svar från Chasid   2019-04-19 10:52
Tack för din kommentar Gunnar.
Jag tillhör dem som tycker att det är mycket lättare att fånga ”the decisive moment” när man är öppen och tydlig med vad man gör. Efter ett tag vänjer sig människor vid min närvaro, och jag kan då fotografera fritt och få med mig de bilderna som jag vill ha.
/Mikael



(now shown)

To avoid getting spam and other kind of trash comments, please enter the control code below.
« enter the number ninetythree as digits in this field

 

Add

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer