"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Adobe är girigbukar!

När jag köpte en scanner för många år sedan så fick jag med en licens på Adobe Photoshop 4.0. Denna licens har jag utan problem kunnat uppgradera till version 5.5, 7.0, CS och CS2 genom åren.

Problemet är att jag inte kan uppgradera den till version CS3, för då måste jag ha en fullversion av minst version PS 7.0. Jag tycker det är både snålt och girigt av Adobe att det inte går att uppgradera från versioner äldre än 7.0 längre. Att punga ut med 9.000 kr för version CS3 känns främmande för mig och det är nästan så att jag förstår dem som piratkopierar när girigbukarna på Adobe börjat profitera på sina trogna betalande kunder, jag hoppas att det snart kommer ett riktigt bra alternativ till Adobe Photoshop så att jag kan bojkotta Adobe...

Längst ned på Adobes sida under fliken Uppgradera -> uppgraderingsbehörighet så kan man läsa att det bara går att Tre versioner bakåt är uppgraderingsbara, snålt Adobe.



Uppe i det blå (piloten på bilden har inget med inlägget att göra)

Dagens låt: Ran Kan Kan - Tito Puente

//Chasid

Ps: Jag önskar mer foton i bloggarna, en blogg utan bilder är som en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa!

Added 2008-03-18 16:12 | Permalink | Comments (5) | Comment

Foto är inte konst!

Något som slår mig när jag tittar runt bland fotografierna i konstfotopoolen och konstfotografier i allmänhet på fotosidan är att jag känner igen dem, jag har sett många av fotografierna tidigare. Det är gamla välutforskade vägar som har dammats av och återanvänts och stämplats med ordet konst, jag har inget emot återanvändning i vanliga fall utan brukar uppmuntra till återvinning. Nu ser jag 1800-talets seriösa landskaps, arkitektur och naturfoto förvandlas till "konst". De flesta av 1800-talets fotografer tänkte inte konst om sina fotografier utan hängav sig helt enkelt åt avbildning och pekade retfullt finger åt impressionistiska landskaps och naturmålare som de ansåg förvanska verkligheten. Men nu har deras vinjetterade, drömska, repiga, och kantoskarpa landskaps, arkitektur och naturfoton bildat skola för många s.k. Diana- eller photoshoputrustade konstfotografer som ger bilderna en lämplig poetisk titel och stämplar ordet "konst" på dem, trots att de i ordets rätta mening inte är det. 1800-talets fotografer strävade många gånger efter realism men utrustningen satte krokben för dem. Det finns även en piktorialismfalang bland konstfotograferna som genom photoshoppande försöker imitera olika måleritekniker. Piktorialismen var stor bland de första konstfotograferna och har åter vunnit mycket mark genom digitalfotots och det manipulations vänliga photoshops intåg. Jag förstår inte varför man ska manipulera sina fotografier för att imitera olika måleritekniker, då är det väl bättre att ta steget fullt ut och börja måla på duk istället?

Jag anser att all konst ska söka sig nya vägar, konst som upprepar sig och kopierar ger jag inte mycket för även om det kan vara vackert att se på, konst ska engagera, ifrågasätta, utmana och ställa frågor, annars så är det ren avbildning eller illustration det handar om. Konst ska inte vara något som alla förstår sig på utan konst handlar snarare om att vända ut och in på sig själv och förmedla detta till betraktaren. Konst är egoistisk, det går tyvärr inte att komma ifrån. Många av de stora konstnärerna på 1800- och 1900-talet fick sina genombrott efter sin död, men deras konst var banbrytande och djärv. Vart finns fotograferna som vågar söka nya vägar, vart finns nyskapandet, vart finns det banbrytande, vart finns djärvheten, jag har inte funnit speciellt mycket på Fotosidan av den varan eller på andra fotosidor heller. Själv har jag inte hittat dit och det är inte säkert att jag gör det under min livstid...



Rökelse.
Akryl

Missförstå mig nu bara inte, jag klankar inte ned på fotografierna i konstfotopoolen eller fotografier som klacifieras som konst i allmänhet på fotosidan, många av dem är mycket vackra och tilltalande och ger mig ögats njutning - men att klassificera dem som konst det tycker jag är fel när det snarare handlar om upprepningar av tidigare väl upptrampade vägar och stigar. Tycker ni att mina tankar och funderingar är helt uppåt väggarna så ber jag er studera fotografiets historia några gånger till innan ny ryter till och när ni ändå håller på studera gärna måleriets utveckling under 1900-talet, mycket av det går också igen bland de "nya" konstfotobilderna särskilt de manipulerade.



Inifrån en plastpåse (foto), konst eller inte?


Kanske är jag helt ute och cyklar i mitt letande efter fotografisk konst. Om man leker med tanken så kanske det helt enkelt är så att foto inte är konst? Om foto skulle vara konst, då måste man kunna definiera vad som gör det attraktivt eller vackert för åskådaren - kan man det? Många konstnärer och konstkritiker anser inte att en mekanisk reproduktion av en bild som foto är inte riktigt passar in i definitionen om vad som är konst, märk väl jag gör en skillnad på konst och konstfoto. Målad konst går ej att mekaniskt reproducera. Medan Konstfoto, Konstdatorgrafik och Konstgrafik går att mekaniskt reproducera så att det ena originalet är det andra likt. "-Men det går ju att göra reproduktioner på målad konst tycker säkert någon". Svaret är enkelt det blir aldrig som orginalet, de flesta av mina målade tavlor går inte ens att reproducera då de ändrar karraktär i olika ljussituationer. En möjlig väg att ändå få foto klassificerat som konst i de finare kulturkretsarna är kanske att göra endast ett pappers original och destruera originalmediat.



Blue Curtain
(
foto), konst eller inte?

Men till syvende och sist så är det ändå den som står bakom verket som bestämmer vad som är konst eller inte! Det är inte säkert att det som är konst för mig är det för någon annan. Jag tror ändå att det är viktigt att träna upp sitt seende och ett bra sätt är att läsa konstlitteratur och gå på utställningar, jag har förmånen att bo nära galleri Smedbyn i Husqvarna och min lilla dotter och jag brukar gå ditt och titta på konst. Allt är konst - men allt är inte konst!



Konstdatorgrafik, konst eller inte?
Teknik yoghurt, akrylfärg, sprayfärg, scanner, Fractal Design Painter & Photoshop

Trots alla djupa funderingar, tankar, mot och för argument tycker jag att det är fantastiskt kul att fota och titta på foton - konst eller inte jag älskar det, trots att jag ofta saknar banbrytande, nyskapande och djärva fotografier som inte är manipulerade och jag hoppas att jag med mina enkla tankar har lyckats med att skapa en debatt, som förhoppningsvis kan föra fotografiet en liten, liten bit framåt mot ett erkännande i de "finare" kulturkretsarna!



Painting on the Wall, konstfoto i den bemärkelsen att det är ett foto på ett konstverk!

Med det här mastiga inlägget så firar jag mitt hundrade blogginlägg här på Fotosidan!

Dagens låt:  Big Mouth strikes again - The Smiths

//Chasid

Ps: Jag önskar mer foton i bloggarna, en blogg utan bilder är som en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa!



Added 2008-03-17 08:13 | Permalink | Comments (17) | Comment

Gatufoto ett 25 års jubileum

I år är det 25 år sedan som jag tog mina första trevande steg som gatufotograf. På våren år 1983 köpte jag mig min första systemkamera tillsammans med ett par objektiv. Det blev mest hemrullad Tri-X framkallad i D-76 och en och annan Agfa CT-21 diafilm som gick genom kameran. Som nybörjare så fotade jag allt som kom i min väg, men det dröjde inte länge förrän jag fastnade för att fota människor och som 15 årig kille så blev det mest gatubilder på tjejer.



Det var mest tjejer som hamnade framför kameran i min tidiga karriär som gatufotograf.


På biblioteket bläddrade jag i fotoböcker och läste fototidningar, jag fastnade för Christer Strömholms fotoskola som gick som artikelserie i Aktuell Fotografi i början av 80-talet och jag försökte följa den på bästa sätt. Speciellt influerad blev jag av hans gatufotobilder från 50-talets Paris och det dröjde inte länge förrän jag började kopiera mästaren. Helst av allt ville jag ha en Leica M4-P med en 35 mm en sådan enkel kamera med ett objektiv kostade säkert inte mer än en 1000-lapp tänkte jag och jag trodde att jag kunde byta min begagnade Konica med tre objektiv mot en Leica. När jag gjorde slag i saken och frågade om jag kunde göra ett byte i den lokala fotobutiken så förklarade försäljaren snällt att min kamerautrustning skulle räcka till ungefär 1/10 av Leicans pris. Det blev som så att jag fick nöja mig med vad jag redan hade, men jag fick en fin produktkatalog från Leica som tröst av försäljaren.



En av mina första gatufotobilder från mars 1983 den är i avsaknad av avgörande ögonblick. Men den är ändå intressant som ett tidsdokument då den gamla fina träteatern revs året efter.


Dagen efter så monterade jag på 50 mm optiken på min spegelreflex, laddade den med en rulle hemladdad Tri-X och gav mig ned till stan för att fånga de snabbt flyende ögonblicken. De flesta bilderna blev misslyckade, i min iver hade jag glömt att ställa in rätt tid och bländare, vilket ledde till att alla bilderna var kraftigt överexponerade, men trägen vinner efter ett par veckor hade jag fått hyffsad kläm på ljusmätaren och sambandet mellan tid och bländare. Mina gatufotobilder började att likna något men att fånga de flyende ögonblicken det tyckte jag var mycket svårt.

I min ungdomliga iver så trodde jag att gatufoto skulle vara ganska så enkelt, jag var lyckligt ovetande om att det skulle ta många år innan jag väl hade tränat upp mitt öga för att hitta möjliga situationer och så här i efterhand skulle det varit bättre om jag redan då hade följt rådet att fotografera utan kameran och därigenom lärt mig att se situationerna innan jag försökte fånga dem med min kamera.

Det är med gatufoto som att spela ett instrument det gäller att öva hela tiden så att man inte tappar tonerna!

Har du missat min artikelserie om gatufoto för nybörjare?
Klicka på nedanstående länkar så kommer du dit!

Gatufoto för nybörjare del 1
Gatufoto för nybörjare del 2


Dagens låt: Hot Tamale - Jackie Mittoo

//Chasid

Ps: Jag önskar mer foton i bloggarna, en blogg utan bilder är som en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa!

Added 2008-03-13 08:41 | Permalink | Comments (4) | Comment

Gatufoto för nybörjare del 2

Har du ännu inte läst den första artikeln i serien så kan du komma dit genom att trycka på följande länk: Gatufoto för nybörjare del 1

Låt dig inspireras!

Ett bra sätt att lära sig gatufoto är att titta på mycket gatufoton och därigenom låta sig inspireras av dem. Det har tagits många fantastiska gatufoton genom åren och många av gatufotopionjärernas fotografier finns till beskådan på internet. Kolla gärna min favoritlista där finns många av de gamla och nya gatufotohjältarna representerade! Nästa steg är att köpa fotoböcker och gå på utställningar för inspirationens skull, för dem som bor utanför Stockholm, Göteborg och Malmö så är det tyvärr snålt med fotoutställningar och då är det bra att internet finns! På internet finns det mängder av bra fotoutställningar att ta del av. Våga vidga vyerna och plocka in influenser från konstvärlden. Jag brukar ta med mig min lilla dotter och gå och titta på utställningarna i Galleri Smedbyn som ligger en dryg km från mitt hus, de brukar ha en del spännande konst på sina utställningar, konst som även har inspirerat mig i mitt gatufotograferande! Ett annat bra inspirationsmedium för gatufoto är film, det går att lära sig en hel del om människor, kameravinklar och ljussättning genom att titta på film. Jag har en gedigen proffessionell videokurs i bagaget och den har tillfört en hel del till mitt fotande och bildberättande.



Lär dig se!
En fotograf som har influerat mig mycket i mitt bildskapande är Christer Strömholm, jag kom i kontakt med hans bilder och berättelser när jag läste Aktuell Fotografi på biblioteket som 14 åring. Jag hade förmånen att få träffa Christer i samband med en av hans utställningar i mitten av 90-talet. Jag ställde bl.a. en kort fråga till Christer:
- Vad är ditt bästa råd till mig som ung bildskapare Christer?
Christer spände blicken i mig, och sa kort och rappt på typiskt Strömholmskt sätt:
- Lär dig se!



Hur fångar man de snabbt flyende ögonblicken av tid?
Tyvärr så finns det inte någon patentlösning för hur man lär sig att exponera i exakt rätt sekund. Själv så har jag övat, övat och så har jag övat tills jag lärde mig det helt enkelt, medan andra har en medfödd förmåga att fånga de snabbt flyende ögonblicken. Ett bra sätt att lära sig är att registrera situtioner är att "fotografera" utan kamera, det är ett bra sätt att lära sig att se olika situationer på och när man väl har lärt sig att se situationerna, ja då är det dags att börja fånga dem med kameran.
Att vara engagerad och intresserad av människor är ett måste vid gatufoto och det är även bra att ha viss kunskap i beteendevetenskap. Men tyvärr är det som så att alla inte har det som krävs för  att bli gatufotografer.



Se men inte synas
När man gatufotar ska man vara som en fluga på en vägg, det gäller att se men inte synas. Om du drar blickarna till dig så är det svårt att fånga ögonblicken. Osynliggör dig genom att inte klä dig inte som en fotograf, lämna kameraväskan eller fotovästen hemma och jobba med enbart en diskret kamera och ett objektiv och försök att smälta ihop med omgivningen så gott som det går. Vad gäller kläder så brukar jag klä upp mig något när jag gatufotar. Men det kan vara svårt att vara en osynlig gatufotograf i länder där de inte har sett en vit man tidigare, som bilden ovan visar.



Gå närmare eller håll dig på bekvämt avstånd?

bland väljer jag att gå nära och ibland väljer jag att ta några steg tillbaka för att fånga människan i miljön, en del gatufotofundamentalister påpekar gärna att man alltid ska gå nära, men för mig så är människan i miljö viktig i mitt gatufotograferande och jag försöker kombinera ihop både människor och miljö så gott som det går. Oftast så är jag ganska så rörlig och försöker aktivt att röra mig in mitndringen (mitt i händelsernas centrum) men det händer att jag tar mig tid och letar upp en plats där jag blir stående ett tag, väljer ut ett utsnitt, ställer varsamt in tiden och bländaren och ställer kameran i hyperfokalläge för att sedan vänta in rätt ögonblick. Vid hyperfokalfoto så ställer man in en viss bländare och fokuserar på ett visst avstånd så att bilden blir skarp från halva fokusavståndet till oändligt.
Exempelvis så så ställer jag in bländare 8 och avståndet på 5 meter och har då skärpa från 2,5 meter till oändligt, hyperfokal är betydligt snabbare än autofokus! Men det gäller att objektivet har en tydlig avståndsskala annars är det väldigt svårt att fota med hyperfokal, fasta objektiv och fullformat (35 mm) är helt klart att föredra vid hyperfokalfoto. Men de små digitalkompakterna i Ricoh GR-D serien är en fröjd att hyperfokalfota med då skärpedjupet på bländare 4,5 räcker från 1 meter till oändligt!



Gatufota på hemmaplan eller bortaplan?
En del föredrar att gatufota på hemmaplan och andra på bortaplan. Att gatufota på hemmaplan kan vara ganska så svårt, särskilt om man bor på en mindre ort, men tar man sig bara vanan att bära med sig en kamera så släpper snart den initiala nervositeten, visst man kan stöta på en del personer som undrar vilken tidning man jobbar för, men möten med människor är alltid kul oftast kan det leda till en intressant pratstund, är man rädd för att möta människor så ska man inte hålla på med gatufoto. Att åka till ett annat land för att gatufota kan vara riktigt uppfriskande. Jag gillar möten med för mig nya människor, kulturer och företeelser och det smittar nog av sig på mina bilder.



Får man manipulera sina gatufoton i ett bildbehandlingsprogram!

Svaret är ett trippelt NEJ! All form av kloning och annan borttagning eller tillägg i gatufoton är fullständigt förbjuden, gatufotografer som håller på med detta är inte längre gatufotografer utan illustratörer. Många gatufotografer anser t.o.m. att det är manipulation att beskära en bild, men fullt så drastisk är inte jag, jag kan tänka mig att beskära en bild om det skulle behövas!



Får man använda blixt vid gatufoto?

Det bästa är att så långt som det är möjligt att använda sig av befintligt ljus, men om situationen så kräver så tycker jag att det är ok att använda sig av en blixt. Jag använder mig av blandljusautomatik för att få fram en bra blandning av befintligt- och blixtljus, sköter man denna inställning rätt så är det faktiskt svårt att se att en blixt varit inblandad, men när jag använt mig av blixt så är jag ändå noga med att påpeka detta.



Nu är min artikelserie Gatufoto för nybörjare slut för denna gången och jag tackar för att ni tog er tid att läsa igenom mina gatufototankar! Jag kanske återkommer med en uppföljare lite längre fram om jag känner för det. Alla ni gatufotorävar som läst dessa två artiklar får gärna fylla på med det som ni tycker att jag har missat antingen i kommentarerna eller i era egna bloggar.

Länktips. I de här utmärkta bloggarna finns det en hel del matnyttigt för den som är intresserad av gatufoto : Spånerier  •  Straight Photography

Dagens låt: Walkin' Blues - Muddy Waters

//Chasid



Added 2008-03-12 08:37 | Permalink | Comments (7) | Comment

Gatufoto för nybörjare del 1

I år det 25 år sedan som jag började med gatufoto och lite av det som jag lärt mig genom åren tänkte jag nu dela med mig lite basala kunskaper om gatufoto genom artikelserien Gatufoto för nybörjare i min blogg. Idag kommer den första artikeln och imorgon kommer artikel nummer två.



Gatufoto har blivit populärt och antalet gatufotobilder på olika hemsidor har ökat de senaste åren. Men tyvärr så har kvaliteten på gatufotobilderna blivit sämre. Suddiga, avhuggna och sneda bilder tagna bakifrån på gamla damer med rullator eller farbröder med hatt tycker iallafall inte jag är speciellt bra gatufotobilder. Enligt mitt sätt att se så ska en bra gatufotobild innehålla någon form av händelse eller ett avgörande ögonblick som fångar betraktaren, det får gärna vara med en smått humoristisk ton. Trots att gatufotografi har ökat i popularitet och antalet utövare har ökat kraftigt de senaste åren så är många av de gatufotobilderna som jag ser idag av mycket dålig klass, jag tror att digitalkamerornas intåg delvis är en orsak till detta, det är alldeles för lätt att filma av ett antal rutor från höften utan eftertanke. På filmtiden höll man mer på bilderna och slösade helst inte sin film i onödan. Den bästa medicinen mot kliande avtryckarfingrar tror jag är att köpa sig en analog kamera och lära sig att fota analogt från grunden, med allt vad det innebär av framkallning av film och mörkrumsarbete, när detta förfarande väl sitter i ryggmärgen - ja då är det dags att eventuellt börja gatufota "analogt" med en digitalkamera.



Vad ska man ha för kamera vid gatufoto?
Är en fråga som ofta ställs. Svaret är helt enkelt en kamera som du trivs med och känner utan och innan. En del föredrar mätsökarkameror, andra små smidiga analoga- eller digitala kompakter medan andra föredrar antingen analoga eller digitala systemkameror. Jag har oftast fotat med systemkameror, då jag föredrar spegelreflexsökare framför mätsökare. Men spegelreflexerna har en stor nackdel i att de låter betydligt mer än mätsökarna och det kan vara en nackdel om man vill vara diskret, men jag smyger inte när jag gatufotar och då spelar inte slutarljudet så stor roll för mig. Men fotar man mycket från höften så kan en tyst och diskret mätsökarkamera vara att föredra eller varför inte en fickvänlig digital kompakt med liten sensor och stort skärpedjup!



Vad ska man ha för objektiv vid gatufoto?
Är en annan fråga som ofta ställs. Också detta val är en smaksak men jag rekommenderar den som gatufotar att använda ett fast objektiv med brännvidd mellan 24 och 85 mm för småbildsformatet eller likvärdiga brännvidder med Crop-kameror, men det kan även vara rätt så kul att experimentera med extrema vidvinklar som fisheye. Själv så föredrar jag den klassiska gatufotobrännvidden 35 mm. Valet av fasta objektiv kontra zoom är ganska så enkelt då fasta objektiv gör att man måste vara mer rörlig och aktiv i sitt gatufotograferande och det är alltid att föredra och att ställa in fasta objektiv i hyperfokalläge (mer om hyperfoklaläget i del 2) är mycket lättare.



Vad ska man fota respektive inte fota?
Personligen så tycker jag att man inte ska fota människor som är i nöd på ett eller annat sätt inkräktar i andra människors intigritet. Gatufoto får inte gotta sig i andra människors problem eller lidande. Låt bli att fota utslagna, missbrukare, nödlidande eller kändisar såvida de själva inte ber om att få bli porträtterade. Om inte vi gatufotografer kan reglera detta själva så kommer vi kanske snart att genom ny lagar att bli ganska så inskränkta i vårt fotograferande. Så är det redan för gatufotografer i en hel del länder...

Får man arrangera sina gatufoton?
Nej! Nej! Nej! Att arrangera sina gatufoton på plats eller i Photoshop är helt förbjudet och sådana foton är ej att räkna som gatufotografi. Gatufotografi handlar om att fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid!



Nu är Gatufoto för nybörjare del 1 slut, men hav tröst imorgon kommer den spännande fortsättningen. Då kommer jag bl.a. att behandla bildmanupilation, inspirationskällor och Christer Strömholm!

Här kommer en länk till Gatufoto för nybörjare del 2

Dagens låt: The Last of the Famous International Playboys - Morrisey

//Chasid



Added 2008-03-11 13:24 | Permalink | Comments (8) | Comment
First Prev 1 2 3 Next Last 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer