"Måla med ljus"

Vi kallar oss gärna för journalister men har vi egentligen rätt till det?

Det är många skribenter som vill kalla sig för journalister idag. Men det är inte ett yrke som man lär sig i en handvändning, att utbilda sig till journalist tar ganska så lång tid och det är en titel som man förtjänar efter fullbordade studier vid exempelvis journalisthögskolan.

Trots att det är en del som vill kalla mig för journalist så undviker jag själv att använda den titeln då jag inte har förtjänat den. Personligen väljer jag istället att titulera mig som skribent eller reporter när jag jobbar. Trots att jag har en gedigen utbildning som informatör/kommunikatör i bagaget och har arbetat en hel del på fältet som socialreporter och haft en del projektanställningar som journalist så vill jag ändå inte kalla mig för journalist då jag helt enkelt saknar rätt utbildning för det.

Dom flesta texterna som jag skriver i min blogg ser jag inte som journalistiska utan det är mina högst privata tankar och åsikter som jag presenterar för allmänheten. Därför har jag inte heller samma krav på källkoll för bloggtexterna som jag har för mina redaktionella texter. Därför kan det hända att det dyker upp sakfel i min blogg och att jag ibland brister i min källkoll för bloggtexterna. Men å andra sidan så är mitt bloggande ett mer eller mindre kravlöst sätt att skriva för mig.

När jag jobbar på fältet, har jag både hängslen och livrem i form av penna, anteckningsblock, fotoapparat och diktafon och det händer allt som oftast att jag begär in kompletterande uppgifter ifall något ändå skulle vara oklart. Det är viktigt att det inte är mina egna åsikter och värderingar som lyser igenom i texten utan att personen som jag intervjuar får komma till tals och ge sin egen bild av sin egen verklighet.


Det första reportaget som jag fick publicerat i en dagstidning hamnade på det för journalister så begärliga löpet. Men det gör mig inte automatiskt till en journalist.

När jag arbetar med en redaktionell text är det viktigt för mig att ha någon som går igenom och korrigerar mina texter innan tryck. Jag är mycket glad och tacksam över att jag har en mycket bra redaktör i min absoluta närhet. En redaktör som ger mig mycket goda råd och synpunkter på mina texter. Att jobba mot en redaktör är ganska så osvenskt då många svenska skribenter sitter fast i en själv är bästa dräng mentalitet. Men internationellt är det mycket vanligt att skribenter jobbar mot redaktörer och för mig är det den absolut bästa skolan som jag kan gå som skribent och det arbetsförfarandet har hjälpt till att vässa min penna betänkligt :) Min redaktör kommer säkerligen att läsa det här inlägget och då passar jag även på att rikta ett stort och varmt tack till henne för all hjälp och det stöd som jag har fått av henne genom åren!

Det finns dom som kallar sig för bildjournalister eller fotojournalister och det händer att jag använder mig av den titeln trots att det också krävs en relativt lång utbildning för att bli bildjournalist. Men slår man ihop summan av alla mina tidigare utbildningar och min arbetslivserfarenhet så räcker det precis till för att jag ska kunna göra mig förtjänt av den titeln. 


En annan plats i en tidning som är begärlig är mittuppslaget och även där hamnade mitt första reportage.

Men jag bryr mig inte så speciellt mycket om titlar, det är egentligen bara ett ord som inte beskriver personen bakom och jag har sedan länge tillbaka slutat med att bedömma människor efter vilken titel dom har. Det är viktigare för mig är att jag får göra det som jag känner för och brinner för. Hade jag velat jobba som journalist så hade jag haft den utbildningen och i så fall hade jag säkerligen ändå valt att kalla mig för skribent.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Inside Looking Out - Grand Funk Railroad

//Chasid

2011-10-08 12:35   Peterus

Så länge gamarna på Aftonbladet kallar sig journalister kan nog du göra det också! ;)

Svar från Chasid 2011-10-08 13:09

Tack för din kommentar Peter :)
Alla som utger sig för att vara journalister är tyvärr inte det... Jag trivs bättre med att vara socialreporter och skulle aldrig kunna hänfalla till att skriva om lösa rykten eller skvaller i vilken form det än må vara.
//Chasid

2011-10-08 14:57   froderberg

Det fungerar inte riktigt att sätta upp egna definitioner. Något krav finns inte på yrkesbildning finns inte. Förr var det ovanligt med yrkesbildning men det är tack och lov vanligare idag.

Jag kan dock hålla med om att det känns mer rätt att kalla dig för reporter när du gör material för olika publikationer eftersom det beskriver mer konkret vad du gör. Men det är inte fel att säga att du har en journalistisk roll när du producerar journalistiskt material. Men att kalla någon journalist betyder förde flesta att denna regelbundet jobbar för ett journalistiskt medium.

Att det skulle vara ovanligt och osvenskt att jobba mot en redaktör idag låter konstigt i mina öron. Så fungerar det på de flesta redaktioner som jag har erfarenhet ifrån. På lokaltidingar är det inte alltid så, men som regel alltid när det gäller större dagstidningar och alla tidskrifter.

Svar från Chasid 2011-10-08 15:21

Tack för din kommentar Magnus :)
Jag tycker ändå att benämningen journalist blir urvattnad om personer som inte är journalistiskt skolade kallar sig för det. Om någon kallar sig läkare och inte är det så ses det som ett brott. Nu ska man förvisso inte jämföra läkare med journalister men jag tycker ändå att det är viktigt att dom som tillhör den tredje (höll på att skriva Terje) statsmakten och som för fram information och åsikter i samhället har ordentligt med kunskap och tillräckligt med kött på benen för sitt arbete. Annars är de lätt att dom blir lätta offer för olika lobbygrupper och marknadsförare som har kommersiella intressen bakom sig.

Jag jobbar journalistiskt när jag är på reportageresor och jag är mycket noga med källkollen, är jag tveksam över någon uppgift så dubbelkollar jag den en eller flera gånger så att jag inte skriver något som inte har något belägg. Det händer att jag säger att jag är journalist när jag jobbar utomlands då jag har märkt att jag allt som oftast får ett bättre bemötande då. I Sverige är det nästan tvärt om och många blir lite reserverade om man presenterar sig som journalist, i Sverige funkar det bättre att säga att man är reporter fastän skillnaden egentligen inte är så stor. Dom gångerna som jag bara har jobbat som fotograf har jag oftast behandlats som ett bihang eller som något katten har släpat in men det är en annan historia :)
//Chasid

froderberg 2011-10-08 15:35

Jag tycker att det är bra om så många av de yrkesverksamma journalisterna har en bra utbildning. Ditåt går också utvecklingen.

Men om någon jobbat heltid i 30 år på en tidning som reporter, fotograf eller redigerare vore det helt främmande för mig att säga att den personen inte är värd att kallas journalist för att den saknar utbildning.

Det enda jag reagerat på när jag träffat folk är att en del officiella personer är onödigt rädda för journalister vilket gör den slutna och svårjobbade.

Svar från Chasid 2011-10-08 15:48

Det har du rätt i Magnus! Det finns faktiskt dom som på grund av sin långa arbetslivserfarenhet har rätt att kalla sig för journalister. Men tyvärr är det många tidningar som har den policyn att då de saknar en adekvat utbildning så har dom inte rätt till att ligga på samma lönenivå som dom journalisterna som har utbildning.

En bekant jobbade som pressfotograf i över 40 år, han hade ingen utbildning i bagaget och alla nyutexaminerade journalisterna som fick jobb på hans tidning fick högre lön än honom... Han gick i pension för ett par år sedan och kom upp i en måndslön på 22000 kronor... Hans ersättare som var en nybakad bildjournalist fick 23700 kronor i ingångslön...
//Chasid

froderberg 2011-10-08 17:18

Jo, den typen av ursäkter förekommer. Min pappa hade 10 poäng kvar till sin arkitektexamen men fick ändå ett stort löneavdrag för att han inte var "äkta arkitekt". Han han sedan undervisade på arkitekthögskolan spelade inte roll. De tog chansen att spara pengar helt enkelt.