"Måla med ljus"
Bilder bortom gråskalans tyranni
Jag har en bärbar dator.
Inte för att den är snabb eller stark, inte för att den blinkar förföriskt med sina funktioner,
utan för att jag älskar friheten mer än tryggheten i ett skrivbordshörn.
Friheten att följa ljuset dit det går, att lyssna till en fågel som inte vet vad deadlines betyder.
Just nu sitter jag på altanen.
Aspen darrar i vinden som om någon viskade hemligheter genom löven,
och jag skriver rader som kanske är lyrik,
kanske bara mitt sätt att andas utan att det märks.
Ibland redigerar jag bilder här ute också.
Bland fåglarnas högljudda gräl i träden och solfläckarna som vandrar över skärmen som rastlösa tankar.
Det sägs att man inte får göra så.
Man ska ha en kalibrerad skärm, väggar målade i korrekt gråskala,
ett rum utan fönster, utan doft, utan liv.
Men jag har levererat tusentals bilder.
Bilder som tryckts, hängt på väggar, fått människor att stanna till.
Bilder som kanske inte är exakta i nyanserna
men sanna i känslan.
Jag har aldrig bett någon grå vägg om tillstånd att skapa.
Och kanske är det just därför bilderna andas.
Inte perfekt. Men levande.
Det är mina bilder.
Och det räcker.
poetiskt uttryckt
en stor berättelse
med
få ord
På min skärm ser den perfekt ut vad gäller kontrast och ljushet. Så den hade nog inte blivit ännu bättre av att du redigerat den på en "riktig" kalibrerad skärm i ett rum utan fönster:)
Hälsningar Lena