"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Rockfoto – Längst fram i fotodiket



Att gå på konserter är ett hett sommarnöje för många semesterfirare. En del köar i timmar för att komma åt de bästa platserna närmast scenen. Många avundas fotograferna som får stå längst fram i fotodiket, och önskar att de själva fick stå där. Jag är en av de priviligierade fotograferna som får stå allra längst fram.




Att fotografera konserter är en utmaning, särskilt när man som jag främst jobbar inomhus. Det första jag gör på en konsert är att vänta in rätt ögonblick och ta de säkra bilderna som jag vet att uppdragsgivaren är nöjd med. När det är gjort försöker jag att ta lite mer spektakulära bilder. Förr kunde man pressa Tri-X två steg, ställa in kameran på 1/250 bländare 2,8, och köra på det konserten igenom. Men i dag är det mer show med ljus och andra specialeffekter. I och med LED-skärmarnas och rökens intåg har det blivit allt svårare att fotografera. Många gånger har jag missat det rätta ögonblicket för att det var för mörkt på scenen just då.



Men jag klagar inte, en konsert är först och främst en upplevelse för besökaren och inte för filmare eller fotografer. Det är bara att gilla läget och anpassa sig till situationen. I och med att jag främst jobbar med spegellösa kameror ser jag motivet i sökaren, och när allt är rätt fångar jag bilden. Även om kamerorna har snabb matning har jag valt att köra i enbildsläge, och försöker sätta bilder i rätt ögonblick. Det är ett bra sätt att träna upp ögat på. Jag har kört på det viset i 30 år, och det fungerar fortfarande utmärkt. Framförallt slipper jag det tidsödande jobbat att gå igenom en massa extra bilder.



Jag har mött många fotografer i fotodiket genom åren. Ett misstag som jag ser att många gör är att det kör med en kamera, och ett 70-200mm, samt att de tar bilderna från ungefär samma position. Precis som med allt annat foto gäller det att variera sig. Bilder från fotodiket blir ofta förutsägbara och förmedlar inte så mycket av stämningen. Under konserten försöker jag röra mig runt i lokalen för att få stor variation på mina bilder som möjligt. Det har betalat sig, jag har tagit några av mina bästa rockfoton från publiken och bakom scenen. Det är också de bilderna som mest har tilltalat artisterna själva, och som de har bett att få använda sig av. Bilder som visar varenda pormask och svettdroppe i deras ansikten har de sett sig mätta på, precis som alla andra vill de ha variation.



När jag jobbar försöker jag att ha med mig en ganska så smidig utrustning. Primärt arbetar jag med Sony A7rII, A6500 och Leica M240. Till dem har jag följande objektiv med Leica M-fattning 21/2,8, 28/1,4 och 50/1,1. När jag kör dem på Sonykamerorna har jag en Techart PRO adapter som ger autofokus. Jag har även ett Sony E 18-135, ett 100/2 samt ett 70-200/4 IS med autofokus. Sony kamerorna går utmärkt att använda upp till 6400 ASA och Leican upp till 3200 ASA. När jag kör med tele går jag sällan under 1/250 dels sekund, och med vidvinkel försöker jag hålla mig över 1/125 dels sekund. När tiderna inte räcker till händer det att jag får köra 28/1,4 och 50/1,1 på full glugg. 



Den främsta anledningen till att jag håller på med rockfoto är att jag älskar musik, och tycker om att upptäcka nya band. Genom åren har jag mött många icke yrkesverksamma fotografer som är ointresserade av musik, jag har svårt att förstå varför de har valt att bevaka konserter. Själv är jag ointresserad av bilar och skulle aldrig förmå mig att gå på en motormässa eller en biltävling för att fotografera om jag inte var där på uppdrag.



Bilderna i inlägget har tagits med Leica M240, Sony A6500, Sony A7rII samt Zeiss 21/2,8, 7Artisan 28/1,4, 7Artisan 50/1,1, Canon EF 100/2 och Canon EF 70-200/4 IS samt Techart PRO och Metabones IV adapter.

Text och foto: Mikael Good



Added 2019-07-12 12:49 | Permalink | Comments (1) | Comment

Metalbreed Magazine



Nu är det officiellt att jag kommer att leverera bilder, artiklar och recensioner till den Argentinska musiktidningen Metalbreed Magazine.

Text och Foto: Mikael Good



Added 2017-11-26 21:20 | Permalink | Comments (3) | Comment

Rockfoton ska visas och inte döljas

Jag har varit på mängder av konserter sedan jag började med rockfoto i mitten av 1980-talet. Under åren som gått har jag tagit mängder av bilder och även skrivit en hel del recensioner och artiklar om band. Jag lyssnar mycket på musik och trots att det är över 50 år sedan jag blev till tycker jag fortfarande om att upptäcka nya band och artister.



För ett par år sedan hade jag en tanke om att starta upp ett webbaserat musikmagasin med namnet ”Metallord”. Tanken var att magasinet skulle komma ut med ett eller ett par nummer per år. Fokus skulle ligga på bilder men magasinet skulle även innehålla en del intervjuer och artiklar om band. Men tyvärr hade jag aldrig tid att sjösätta projektet.



I våras fick jag kontakt med en Argentinsk rockfotograf och skribent. Hon hade precis startat en spanskspråkig rocktidning och behövde en av mina bilder till en artikel. Jag har mängder av rockfoton som ligger till ingen nytta på mina hårddiskar. Jag är av den åsikten att bilder ska delas och inte döljas. Därför har jag lovat henne att hon fritt får använda mina rockfoton till magasinet.



Text och foto: Mikael Good



Added 2017-10-13 16:47 | Permalink | Comments (1) | Comment

The Blues is not music it’s a way of life



John Lee Hooker is one of the superstars of blues and he is known as the King of Boogie and the King of Cool. His simple but effective songs has made a huge impact on modern music and artist like The Rolling Stones and the Yardbirds introduced his songs to a new and bigger audience.


John Lee Hooker was a blues singer from Mississippi in USA. He moved to Detroit in 1943 when he started to work on a factory. In  his spare time John Lee visited the Apex Bar on Hasting Street which was the heart of the towns black entertainment district. He bought a electric guitar and started to play in the clubs. He quickly rose to fame and started to put out records in the late 40s.



His first single Boogie Chillen was a instant hit. With it’s driving rhythm the song is considered to be a forerunner of rock’n roll music. Michael "Cub" Koda the author of the books All Music Guide To Blues and Blues for Dummies said that the riff in John Lee’s debut single "Boogie Chillen" launched a million songs. 

- In my career, people in the record business have been rockin' in the same ol' boat. They all crooks - I'll say it clear and loud - especially the big ones. - John Lee Hooker

Like so many other Afro-American musicians John Lee Hooker earned little money from the record sale and had to play in pubs and shacks in order to get some extra money to pay his bills. John Lee had his own style and he only knew maybe two or three cords. It was hard to work with John Lee cause he rarely played with a standard beat and often changed tempo in the songs. Therefore he often worked alone.

In 1958 John Lee met the 12 year old guitar player Leroy Emmanuel who didn’t have a problem with his style of playing and knew how to follow. Leroy was just a kid but he could play and he was happy just to play with anybody. Leroy played with John Lee in various clubs and shacks in Detroit over a 10 year period. But he never did any recordings with him.


Leroy Emmanuel (second left) playing with John Lee Hooker in 1964. Photo: Unknown.

– John Lee Hooker was known but he wasn’t big. We were playing at a place called Blues Unlimited on the Eastside of Detroit. It was only a little shack. We sat there in a corner playing the blues in the dusty little place. John Lee was singing and doing his guitar thing he looked at me and I did all the solo stuff. – Leroy Emmanuel.

Although his record sale was good John Lee still had to struggle to survive. He reached a new audience in 1962 when he made his first ever tour to Europe and he had a huge impact on the blues scene in England. By the end of the decade John Lee played at festivals and rock clubs in Europe. Although he made records and sold many tickets he hardly had enough money to pay his bills.

– I said John Lee you gonna be famous man. I can feel it. You gonna be famous one day. What happened when time went on? Bonnie Rait played with John Lee, Santana played with John Lee all this superstars playing with John Lee and he became really famous. – Leroy Emmanuel.

John Lee Hooker made a album with Canned Heat in 1971 and it was the first of his albums that charted. In the late 70s and 80s John Lee toured Europe and the USA steadily. In 1989 recorded John Lee the Healer with Boonie Rait, Carlos Santana, Canned Heat among others. The Healer and the albums that followed was huge successes and it permitted John Lee Hooker to live the rest of his life in comfort. 

Blues was not only music for John Lee Hooker it was a way of life. John Lee died in his sleep on June 21, 2001 in his home in California at a age of 83 years. But the blues wasn't buried with John Lee. It's still alive and many musicians carries on the blues torch. One of them is Leroy Emmanuel. He has played the blues for 60 years and continues to make records and tour the world.


Leroy Emmanuel playing the blues in 2013. Photo: Mikael Good

The first and Second photo in this article was taken at the Chicago Bluesfest in 1986 by Stevesworldofphotos

Text : Mikael Good



Added 2017-08-17 13:00 | Permalink | Comments (0) | Comment

Rockfoto - När gospeln träffar hjärtat



Det hela började med att kören Gnosjö Gospel ville åka till USA, till gospelns hemstad Chicago. Någon kläckte då idén om att de skulle göra ett projekt av resan och söka EU-bidrag från Leader västra Småland. Sagt och gjort, ett projekt planerades, det blev rätt mycket mer än bara en resa, budgeten slutade på 1,8 miljoner och det var väl egentligen ingen i kören som riktigt trodde att de skulle få pengarna. Men projektet godkändes och även om man inte fick hela summan så är nu första delen i projektet i full gång.

Gospel Music  Gospel Music
Gospel Music  Gospel Music

Tack vare projektet kunde Gnosjö Gospel bjuda in fyra av gospelmusikens riktigt stora namn till Gnosjö i Småland; Neicy Robertson, Cinque Cular, Rodney Jones Jr och Titus Robertson. Jag ville inte missa tillfället att träffa dem och fanns på plats när de hade ett seminarium i text, bild och musik om gospelmusikens historia för elever och lärare på Gnosjöandans Kunskapscenter. 

Gospel Music  Gospel Music
Gospel Music  Gospel Music

I publiken fanns svenskar, nysvenskar och flyktingar från det närliggande flyktingboendet. Gospelstjärnorna Cinique och Neicy fick snabbt med sig publiken och efter en kort stund träffade gospelmusiken hjärtat och kristna, muslimer och ateister applåderade, dansade och sjöng med i sångerna tillsammans. Det är precis så som musik ska vara den ska träffa hjärtat, riva ned murar och sammanfoga människor!

Gospel Music  Gospel MusicGospel Music  Gospel Music

Ett par dagar senare hade de en gemensam konsert med Gnosjö Gospel  för 600 personer i Töllstorpshallen. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara vid det tillfället men var glad och tacksam för att jag fick lyssna på Neicy, Cinque, Titus Robertson och Rodneys föredrag och snacka lite musik med dem efteråt, bara det var en upplevelse i sig.

Gospel  Gospel Music

Text och foto: Mikael Good

  



Added 2017-05-30 19:10 | Permalink | Comments (0) | Comment
1 2 3 ... 14 Next Last 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer