"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret?

Klockan börjar närma sig lunchtid när vi kör in i en liten by strax utanför staden Balvi i östra Lettland en kall dag i mitten av december. Vi skulle göra ett reportage om när Inga och hennes sex barn fick ett julpaket. Inga är några år över 40 men redan änka efter två män.

Byn är så långt ifrån en pittoresk liten lantlig idyll som man kan komma, det ser mer ut som om någon flyttat ut några fula hyreshus från en miljonprogramsförort utanför Stockholm och placerat dem mitt på en åker i östra Lettland. Husen har dessutom tappat det mesta av ursprungsfärgen, putsen har lossnat och här och där gapar stora hål i fönstren. Inte ens den vita snön som lagt sig som ett täcke runt husen förmår att lysa upp eller ge lite julstämning, det är ju trots allt ett julpaket som vi ska överlämna.



Den lilla byn utanför Balvi.



Inga, Arvids, Ingos och Jemela.

Vi går upp för ett par knirrande trappor i ett av husen och knackar på, innanför dörren hörs inte ett ljud. Vi knackar återigen på och så småningom kommer Ingos, äldste sonen i familjen, och öppnar lite sömndrucket förvånat. Trots att det snart är lunchdags ligger hela familjen fortfarande och sover. Ingos förklarar lite blygt att de inte hade någon frukost hemma så de tyckte det var bättre att sova så länge som möjligt. Vi bjuds in i den lilla lägenheten av Ingos och snart är hela familjen på benen, de mindre barnen Arvids, Raimonda  och Evie är lite nyvakna, hungriga och blyga, Arvids sätter sig på en sliten stol och tittar förundrat på mig när jag tar en bild på honom, barnen är inte vana vid att få besök, speciellt inte besök från utlandet.



Arvids.

I den lilla tvårummaren syns ingen rikedom, inte materiell i varje fall. Ett litet rum på ca 15 m2 fungerar som sovrum, vardagsrum, matsal, läxrum, lekrum - allt som görs i ett hem med tre tonåringar och tre yngre barn. Lägenhetens lilla kök får vi inte ens se och det respekterar vi. Inga skäms lite för hur de bor, tapeterna är fläckiga och hänger löst på väggarna, möblerna är slitna och lägenheten är oerhört smutsig, här och där ligger det högar av gamla cigarettfimpar, damm, brödsmulor och sand, som om någon börjat städa men aldrig orkat göra klart. I ett hörn av rummet har man murat upp en vedkamin, man byggde upp den när centralvärmen i huset slutade fungera för några år sedan. Fortfarande finns det stora hål i murbruket, både i väggen och i taket, efter att de installerade kaminen, det finns bara pengar för det som är livsnödvändigt och inte till något extra, som att snygga till och laga.

Lite avvaktande börjar familjen att plocka ur den stora lådan vi har med oss, men leendena blir allt bredare och bredare. Skrattande visar de upp sina fynd, skrivböcker för skolan, stearinljus, choklad, kaffe, cornflakes…
Plötsligt dyker Arvids långt ner i lådan, han kommer upp och ett stort leende syns på hans tidigare hungersura ansikte när han visar upp sitt fynd ett stort paket spaghetti och han utbrister skrattande:
- Mamma, nu kan vi äta spaghetti till frukost!
För Arvids och hans syskon är spaghetti festmat, pasta i alla former är dyrt och inget som en fattig familj äter till vardags, de få pengar de har räcker oftast bara till bröd och mjölk.



Raimonda, Arvids och Evie packar upp paketet.

Stämningen i lägenheten blir allt bättre och det svårmod som kändes när vi kom lättar efterhand. Inga berättar att familjen inte alltid haft det svårt, båda hennes män har arbetat med jordbruk och även om de inte levde i överflöd hade de alltid mat på bordet. Byn var tidigare ett ganska välmående kollektivjordbruk och husen beboddes av arbetare på jordbruket. Innan Lettland bröt sig loss från Sovjetunionen fanns det många fungerande kollektivjordbruk runt staden Balvi, idag är det dock inte många som fungerar och området är ett av de fattigaste i Lettland. Sedan Lettland blev självständigt har det mesta av jordbruksmarken återlämnats till de ursprungliga ägarna många av dem bor i andra länder och de flesta som tidigare bodde och jobbade på kollektivet är nu arbetslösa och mycket fattiga. De jordbrukare som fortfarande finns kvar har svårt att få sina produkter sålda, det är oftast billigare att köpa importerade varor från Litauen eller Ukraina, eller t.o.m. från andra EU länder, p.g.a. alla produkter som odlats med EU-stöd och därför kan säljas för långt under marknadsvärdet.

Idag ligger stora delar av den förut så bördiga jordbruksmarken i träda och många industrier och företag som var beroende av jordbruksprodukter har fått lägga ner. Det gör att arbetslösheten är hög, både ute på landsbygden och inne i staden. Inga arbetade tidigare på det lilla socialkontoret i byn men är nu arbetslös, hon har fortfarande ett par månader kvar av sitt arbetslöshetsunderstöd på 30 lat (ca 400 SEK) men när hennes nio månader är slut vet hon inte vad hon ska göra. Det är svårt att få pengarna att räcka redan nu. När vi ska gå rinner tårarna längs kinderna på Inga men det är inte tårar av sorg, det är tacksamhet.
- Tack för att ni kom! Det här var den bästa julklapp vi någonsin kunde få.

Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret?
Istället för att lägga ytterligare pengar på någon pryl till din dyra kamerautrustning i jul så skulle jag vilja utmana och uppmuntra dig och din familj att ge ett julpaket till en behövande medmänniska. Ett julpaket, fyllt med basvaror, lite julpynt och kärlek från en medmänniska i Sverige betyder så oerhört mycket mer än vad vi kanske förstår. För den som varje dag tvingas kämpa för att överhuvudtaget få ihop mat på bordet är lite extra mat på bordet till jul eller några klappar under granen en ouppnåelig dröm. Att då, mitt i vardagens bekymmer och tristess, få känna att det finns människor som bryr sig om och tänker på dig gör att man orkar lite till, du vågar lyfta blicken och se bortom problemen. Att få glädjas betyder så oerhört mycket, speciellt när vardagen är svår.

Du kan ge en familj en jul fylld av hopp och ljus, ett julpaket ger dem inte bara lite extra gott till julen, vetskapen om att någon tänker på dem gör det lättare att härda ut och se att det finns en framtid. Det är sann julglädje både för dig som ger och för den som får ta emot sitt paket!

Om du är intresserad av att ge ett julpaket så kan du läsa mer om detta på Hoppets Stjärnas webbsida
Du kan se bilderna ur bloggen i större format i detta album

Text:
Marita & Mikael Good, Foto: Mikael Good

Veckans skiva:
Sandinista - The Clash

//Chasid 



Added 2007-10-29 09:20 | Permalink | Comments (1) | Comment

Fattigdom

I en av de stora kvällstidningarna kunde man tidigare i veckan läsa om Riga. Staden beskrevs som en nyrik partymetropol, en stad i kraftig expantion där lyxbilarna står på varandra, vidare stod det att landet Lettland har den kraftigaste växande ekonomin inom EU. Men även den här medaljen har sin mörka baksida enligt mig...

Undrar just vart reportern har varit, det Riga som jag känner är förvisso vänligt och gästfritt men samtidigt oerhört fattigt. Faktum är att Riga påminner en hel del om det Sverige med sina stora klassklyftor som min mormor som växte upp på 20- och 30-talet har berättat om.
Jag har varit på ett par reportageresor i Riga och har mött en hopplös fattigdom och missär som jag inte trodde existerade i denna del av Europa längre. Det är svårt att tänka sig att många människor som bara bor en timmas flygväg från oss har det så mycket sämre än oss. Men rör man sig bara i Rigas gamla stad med skygglapparna på så framstår Riga som en expansiv och välmående huvudstad full av framtidsanda.

Många pensionärer och familjer i Rigas utkanter lever på en eller ett par tusenlappar per månad vilket gör det svårt för dem att överleva utan utomstående hjälp då matpriserna är lika höga som i Sverige, den lettiska staten har knappt några pengar att ge i bidrag till de behövande och de som kan skor sig på de andras bekostnad och hänger sig åt ett liv i lyx. Hyrorna i Riga är låga i ytterområdena men många hyreslägenheter är kraftigt förfallna, jag har besökt familjer som bott i rena rama rivningskåkar som i princip kan falla ihop i vilken minut som helst, några av dem finns avbildade nedan. Av respekt för dem som bor i husen har jag valt att antingen maskera eller inte ha med dem på bilderna.

I det här kraftigt slitna huset bor en mamma med sina två små barn...

En rivningskåk? Nej i det här delvis eldhärjade huset bor två ensamstående mammor med sina små barn...

Ett kraftigt slitet fyrfamiljshus... 

Veckans skiva (singel): Going Underground - The Jam

//Chasid



Added 2007-09-05 21:39 | Permalink | Comments (1) | Comment

Canon EOS 40D & EF 15-55/4 USM

Något som slår mig när man läser forumdiskussioner här på Fotosidan är hungern efter nya prylar, det verkar som om många aldrig blir mätta på teknik utan fortsätter att jaga nya prylar för att få något högre upplösning, en aning bättre skärpa och snygg oskärpa s.k. "bokeh". Fabrikanterna spär givetvis på denna teknikhunger och frestar oss med nya fina fotoapparater och dyra gluggar som ska skapa nya behov hos konsumenter som egentligen borde vara mer än nöjda.

Många människor skulle vara nöjda om de fick äta sig mätta, ha någonstans att bo och att deras barn fick lära sig läsa, skriva och räkna, medan vi som har allt och lite till fortsätter vår ohejdade kapitalätande lyxkonsumtion och jakt efter ny teknik som ger oss tillfredställelse tills det kommer något nytt. Det är ganska snedvridet och orättvist eller hur?

Men det finns en möjlighet för oss skandinaver som har den stora förmånen att ha en god ekonomi, att skapa en bättre värld för någon annan människa, genom att bekosta mat och utbildning för ett litet barn. Det kostar inte så mycket. För 200 kronor per månad eller 2400 kronor per år så kan du hjälpa ett barn till en framtid och ett hopp. Vill du vara med och investera i framtiden så kan du stödja ett fattigt barn i tredje världen. Jag tänker inte göra reklam för någon enskild fadderorganisation, utan upplåter till dig som är intresserad att själv söka dig fram till en organisation som du vill stödja. Jag är medveten om att vi inte kan hjälpa alla, men kan vi hjälpa ett fattigt barn var så har vi nått långt, och jorden blir en något bättre plats att leva på!

Det finns ett judiskt ordspråk som lyder: "Har du räddat en människa - Då har du räddat världen!".



Kinesiska skolbarn som fått ekonomiskt bidrag för sin skolgång från givmilda svenskar.

 Veckans skiva: The London Sessions - Muddy Waters

//Chasid



Added 2007-06-16 10:24 | Permalink | Comments (4) | Comment
First Prev 1 ... 17 18 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer