"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Rockfoto – Längst fram i fotodiket



Att gå på konserter är ett hett sommarnöje för många semesterfirare. En del köar i timmar för att komma åt de bästa platserna närmast scenen. Många avundas fotograferna som får stå längst fram i fotodiket, och önskar att de själva fick stå där. Jag är en av de priviligierade fotograferna som får stå allra längst fram.




Att fotografera konserter är en utmaning, särskilt när man som jag främst jobbar inomhus. Det första jag gör på en konsert är att vänta in rätt ögonblick och ta de säkra bilderna som jag vet att uppdragsgivaren är nöjd med. När det är gjort försöker jag att ta lite mer spektakulära bilder. Förr kunde man pressa Tri-X två steg, ställa in kameran på 1/250 bländare 2,8, och köra på det konserten igenom. Men i dag är det mer show med ljus och andra specialeffekter. I och med LED-skärmarnas och rökens intåg har det blivit allt svårare att fotografera. Många gånger har jag missat det rätta ögonblicket för att det var för mörkt på scenen just då.



Men jag klagar inte, en konsert är först och främst en upplevelse för besökaren och inte för filmare eller fotografer. Det är bara att gilla läget och anpassa sig till situationen. I och med att jag främst jobbar med spegellösa kameror ser jag motivet i sökaren, och när allt är rätt fångar jag bilden. Även om kamerorna har snabb matning har jag valt att köra i enbildsläge, och försöker sätta bilder i rätt ögonblick. Det är ett bra sätt att träna upp ögat på. Jag har kört på det viset i 30 år, och det fungerar fortfarande utmärkt. Framförallt slipper jag det tidsödande jobbat att gå igenom en massa extra bilder.



Jag har mött många fotografer i fotodiket genom åren. Ett misstag som jag ser att många gör är att det kör med en kamera, och ett 70-200mm, samt att de tar bilderna från ungefär samma position. Precis som med allt annat foto gäller det att variera sig. Bilder från fotodiket blir ofta förutsägbara och förmedlar inte så mycket av stämningen. Under konserten försöker jag röra mig runt i lokalen för att få stor variation på mina bilder som möjligt. Det har betalat sig, jag har tagit några av mina bästa rockfoton från publiken och bakom scenen. Det är också de bilderna som mest har tilltalat artisterna själva, och som de har bett att få använda sig av. Bilder som visar varenda pormask och svettdroppe i deras ansikten har de sett sig mätta på, precis som alla andra vill de ha variation.



När jag jobbar försöker jag att ha med mig en ganska så smidig utrustning. Primärt arbetar jag med Sony A7rII, A6500 och Leica M240. Till dem har jag följande objektiv med Leica M-fattning 21/2,8, 28/1,4 och 50/1,1. När jag kör dem på Sonykamerorna har jag en Techart PRO adapter som ger autofokus. Jag har även ett Sony E 18-135, ett 100/2 samt ett 70-200/4 IS med autofokus. Sony kamerorna går utmärkt att använda upp till 6400 ASA och Leican upp till 3200 ASA. När jag kör med tele går jag sällan under 1/250 dels sekund, och med vidvinkel försöker jag hålla mig över 1/125 dels sekund. När tiderna inte räcker till händer det att jag får köra 28/1,4 och 50/1,1 på full glugg. 



Den främsta anledningen till att jag håller på med rockfoto är att jag älskar musik, och tycker om att upptäcka nya band. Genom åren har jag mött många icke yrkesverksamma fotografer som är ointresserade av musik, jag har svårt att förstå varför de har valt att bevaka konserter. Själv är jag ointresserad av bilar och skulle aldrig förmå mig att gå på en motormässa eller en biltävling för att fotografera om jag inte var där på uppdrag.



Bilderna i inlägget har tagits med Leica M240, Sony A6500, Sony A7rII samt Zeiss 21/2,8, 7Artisan 28/1,4, 7Artisan 50/1,1, Canon EF 100/2 och Canon EF 70-200/4 IS samt Techart PRO och Metabones IV adapter.

Text och foto: Mikael Good



Added 2019-07-12 12:49 | Permalink | Comments (1) | Comment

Guldet fanns i skeppet på Gullbrannafestivalen

Nu har jag kommit hem från fyra intensiva dagar då jag varit festivalfotograf på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. Jag har även redigerat klart bilder och skickat in ett reportage i text och bilder. Reportaget kommer att publiceras på ett uppslag i Världen idag i morgon. Men innan jag återgår till hängmattan vill jag dela med mig av min topp fem lista från festivalen.



1. Switchfoot's cover på Led Zeppelin's - Rock and Roll som de körde under repetitionen. Chad Butler smiskade trummskinnen nästa lika hårt som John Bonham. Vilket tryckt! Synd bara att de inte körde covern under det ordinarie settet.

2. Blenda! Vilken scennärvaro! Hon kan mycket väl bli vår nästa stora musikexport, särskilt som hon precis har signats av Pharrell Williams.

3. Electric Banana Band! Att få se sina barndomshjältar, och sjunga med i deras klassiska låtar tillsammans med flera tusen personer var en riktig höjdare. Publiken spände från Anton 2 år till Inga-Britt 84 år, och tillsammans fick vi uppleva en härlig fest! 
– Nu när KISS har lagt av, är vi det enda kvarvarande kostymbandet, sa Lasse Åberg 79 år med ett leende innan spelningen.

4. Lecrae! Jag vet att han är bra live, men så bra som Lecrae var på Gullbranna visste jag inte att han var. Vilken närvaro, vilket publiktryck, vilket mellansnack! Hans flödande rap och tunga beats, fick publiken i rörelse, och hela Skeppet sjöd och gungade i takt. 

5. Johannes Jonsson från Metal Bible, som hade en av mina favoritskivor Theocray’s - As the World Bleeds bland vinylerna som han sålde i sin monter. Nu kan jag lyssna på detta progressiva  metal mästerverk på riktigt!

Sämst var vädret! Blåst och ösregn är inte något bra festivalväder! Men inte ens det kunde hindra att festivalen slog nytt besöksrekord. Vädret gjorde även att konserterna blev riktigt välbesökta! I slutet av rengbågen finns enligt sägnen guldet, om man ska tro på sägnen fanns guldet i konsertarenan Skeppet på Gullbrannafestivalen.

Text och foto: Mikael Good



Added 2019-07-08 13:16 | Permalink | Comments (3) | Comment

Stor fotoutställning på musikfestival



Jag tycker inte om att ställa ut på traditionella utställningslokaler, anledningen är det är få besökare, och att samtalen allt som oftast handlar om kameror och objektiv, och inte om bilder. Därför har jag valt att ställa ut på lite udda ställen, där samtalen har handlat om bild i första hand.



När jag tidigare ställt ut har det oftast varit svartvita dokumentärbilder från de östra delarna av Europa. Men i somras avvek jag från den linjen,  när jag hade en stor utställning med rockfoto på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. De senaste sex åren har jag arbetat volontärt som rockfotograf på festivalen, och parallellt med det har jag levererat artiklar, recensioner och bilder till tidningar, magasin och artister.



Några av de tusentals bilder som jag tagit genom åren, sorterades ut, kopierades och hängdes upp.  De senaste 10 åren har jag arbetat enligt konceptet  – ”Om folk inte kommer till en fotoutställning, får utställningen komma till folket”. Utställningen på Gullbrannafestivalen passade in i det konceptet. Ett par tusen personer såg utställningen som hängde mitt i smeten på festivalområdet, och jag hade en del intressanta samtal om bilderna med festivalbesökare.

Text och foto: Mikael Good



Added 2018-09-15 17:46 | Permalink | Comments (4) | Comment

Bullock Hearts bjöd på intelligent popmusik

#3644704

På valborgsmässoafton spelade Huskvarnabandet Bullock Heart inför drygt 300 personer på Kungsporten i Huskvarna. Trots regnet och kylan bjöd de på varm spelning med sommartouch.


Bandet som bildades 2013 av Lina och Johannes Häger spelar intelligent välspelad popmusik kryddad med finess, själ, hjärta och en uns med glimten i ögat. Deras musik kan bäst beskrivas som Queen möter One Republic möter The Ark möter Colony House möter Wings möter the Beatles. Du som kan din pophistoria förstår att bandet har sina rötter väl förankrade i 70-talets popmylla, och den tiden då band var band och inte välslipade varumärken.

#3644699

Om du är en flitig radiolyssnare har du säkert hört Bullock Heart’s countrydoftande låt ”Ride Like a Lightning”, den har spelats flitigt på P4 över hela landet sedan releasen i februari. 2014 blev Bullock Hearts tvåa i finalen av Svensktoppen Nästa med låten ”Bells & Whistles”. Samma låt var även den näst mest spelade låten på Finlands största radiokanal, Radio Suomi.

Namnet Bullock Hearts har de fått från den tropiska frukten Bullock Hearts som ser ut som ett hjärtformat äpple.



I sommar kommer Bullock Hearts att göra några festivalspelningar. Och du har bland annat chansen att se bandet på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad den 5-8 juli.

#3644711

Text och foto: Mikael Good



Added 2018-05-01 21:18 | Permalink | Comments (1) | Comment

Melodifestivalen = mediokratins triumf



De flesta vet att det inte går att tävla i musik men i melodifestivaltider bänkar sig ändå fem miljoner svenskar framför TVn för att se hur det går.



Efter att ha sett första omgången av Melodifestivalen kan jag inte låta bli att tänka - kan vi inte bättre? Som rockfotograf har jag haft nöjet att fotografera och snacka med både kända och okända artister som har kapacitet att vinna hela tillställningen. Många av dem har skickat in bidrag med förhoppning att komma med, men har mötts av kommentarer såsom; ”höjer sig inte över mängden”, ”för slätstruket”, ”för mycket dansband”, ”för mycket 80-tals schlager”. 



Om kvaliteten på bidragen och artisterna som kommer med i sändning hade hållt hög internationell klass hade jag förstått kommentarerna. Men jag kan inte förstå att begåvade artister med både hitkänsla och stor scennärvaro stängs ute från melodifestivalen när större delen av startfältet är mediokert och en del bidrag är rent utsagt usla.



Den 4 februari bevakade jag Bullock Hearts releasespelning av sin nya lätt countrydoftande singel "Ride Like a Lightning" på Scenen Sofiehof Underjord i Jönköping. Bandet spelar intelligent popmusik med mycket själ och hjärta. Om de hade fått vara med i melodifestivalen är jag övertygad om att de hade gått vidare. Nu har istället melodifestivalen förvandlats till något som mest kan liknas vid mediokratins triumf, där talangbefriade och tondöva artister får sina 15 minuter i rampljuset.

Text och foto: Mikael Good



Added 2018-02-12 09:31 | Permalink | Comments (9) | Comment
1 2 3 ... 18 Next Last 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer