"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Mer än 50 000 läsare i veckan



När jag började blogga för lite mer än tio år sedan var målet att förbättra mitt skrivande. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag räknat med att få över 50 000 inklick per vecka till en blogg som oftast kretsade runt det smala ämnet dokumentärfoto.



Jag skrev krönikor om återvinning, reportageresor, rockfoto, socialt arbete, urban exploration, kameror, hjälparbete, utsatthet, konsumtionshysteri, dokumentärfoto och kryddade med ett och annat inlägg med skarp politisk udd. En del artiklar och reportage som jag inte fick publicerade i tidningar hamnade också i bloggen, och en del material från bloggen hamnade i tryck. Det mest lästa inlägget delades flitigt i sociala medier och har haft lite mer än 100 000 inklick till dags dato.



Blogginlägg om kameror och Leica i synnerhet har lockat många läsare. Men framförallt har intresset varit stort för alla socialreportage som jag valde att publicera i bloggen. Några av dem var ganska långa men de flesta läsarna läste allt. Ett av socialreportagen som publicerades i bloggen handlade om en rysk tonårsmamma. Det har även publicerats i Junia Magasin samt översatts och publicerats i USA, Finland och Norge.

Förutom mina regelbundna följare har jag nått politiker, journalister och opinionsbildare genom bloggen. Jag har fått vara med och påverka på ett sätt som jag tidigare inte haft möjlighet till. Bland annat beskrev jag nöden i vårt östra grannland Lettland i ett stort antal inlägg. Många var helt ovetande om den svåra situationen i landet, och mina texter och bilder bidrog till ett ökat engagemang för de mest utsatta i Lettland. Inläggen sporrade även TV och tidningar att åka över och göra reportage. Mitt engagemang för romernas rättigheter smittade också av sig, och hjälpte till att sätta fokus på den apartheidliknande situation som många europeiska romer tvingas utstå i sina hemländer.



Även om jag inte bloggar lika regelbundet som tidigare, har jag inte slutat skriva. Jag jobbar som multireporter (redigerare, reporter och fotograf) på en tidning, och som kommunikationsansvarig på en hjälporganisation. Jag blir lite mätt på att skriva och redigera bilder på jobbet, men jag är tacksam över förmånen att få skriva om sådant som engagerar mig.



Bloggen har sina bästa år bakom sig. Men det händer fortfarande att det blixtrar till. Under en vecka i augusti hade jag drygt 100 000 inklick i min blogg på blogger. Det berodde framförallt på att jag skrev ett personligt blogginlägg med mycket högt nyhetsvärde, inlägget delades flitigt på sociala medier och många tidningar refererade till det. 

Jag har inte tjänat några pengar på bloggen. Men jag har fått vara med och dra in 10-tals miljoner till olika hjälp- och biståndsorganisationer genom bloggen. Pengar som i sin tur har gått till utsatta medmänniskor som lever i fattigdom och utanförskap. Precis som när jag var tjugo vill jag förändra världen, men det är först nu som jag har redskapen till att göra det!

Text och foto: Mikael Good



Added 2018-12-11 14:47 | Permalink | Comments (0) | Comment

Utsikt från ett fönster på Riga Hilton

Urban landscape from Riga

Det här är den storslagna utsikten som jag hade från fönstret i ett rum som jag hyrde i ett gammalt sovjetiskt vandrarhem som jag kallade för Riga Hilton. Det slitna vandrarhemmet var precis som de omgivande husen byggda i socialistisk klassicistisk stil eller DDR Jugend som stilen skämtsamt brukar kallas. Vandrarhemmet var allt annat än ett Hilton hotell och skulle med god vilja kunna klassificeras som ett enstjärnigt hotell. Fotot användes av ett svenskt magasin för att illustrera den ekonomiska kollapsen i Lettland 2009.

Text och foto: Mikael Good 



Added 2016-02-13 19:00 | Permalink | Comments (3) | Comment

En socialreporter på väg mot toppen

Latvian family

När jag var i Sinai för ett par år sedan slog jag följe med en norsk grupp på väg upp till toppen av Sinaiberget eller Mosesfjell som det heter på norska. En i gruppen var en pensionerad norsk journalist och redaktionschef. När jag presenterade mig för honom kände han igen mitt namn, han hade läst reportaget om den lettiska familjen Geminis som publicerats i en norsk tidning. Han tyckte att mitt reportage var mycket bra och tyckte att jag skulle söka jobb på hans gamla tidning i Norge.

Text och foto: Mikael Good



Added 2016-02-12 15:28 | Permalink | Comments (3) | Comment

Avfolkningen går med racerfart på den lettiska landsbygden



I ett hus i ett samhälle på den lettiska landsbygden bodde en lettisk gumma i 90-årsåldern som hette Maija. När Maija växte upp under frihetstiden på 20- och 30-talet bodde ett par tusen personer i det välmående samhället där de flesta arbetade på små familjejordbruk eller livnärde sig på skogsbruk.



När Sovjetunionen ockuperade Lettland 1945 krävdes marken in till staten och ett stort kollektivjordbruk anlades och fler människor flyttade in. Maija och hennes föräldrar blev av med sitt familjejordbruk och tvingades att arbeta för staten. Om de hade vägrat hade de deporterats till Gulag, ett öde som drabbade många av deras grannar, släktingar och vänner. Den personliga frihet var kraftigt begränsad under den sovjetiska ockupationen och de kunde inte lita på någon, angivare kunde finnas precis varsomhelst. Det enda positiva som hände var att den kommunala servicen förbättrades och byggdes ut. 



Lettland blev fritt från Sovjetunionen 1991 och på de 25 år som har gått sedan dess har antalet invånare i samhället krympt rejält. Det stora bostadområdet mitt i samhället som byggdes under sovjettiden ekar tomt och håller på att återerövras av naturen. Butikerna har slagit igen och det kommunala centret med apotek, post, vårdcentral och dagis flyttades till en grannkommun för ett par år sedan.



Trots att samhället inte ligger mer än 80 km från huvudstaden Riga har avfolkningen gått med racerfart. Arbetslöshet och fattigdom tvingade många att bryta upp och flytta till jobben i Riga eller utomlands. Här och där kunde man se en rökstrimma som steg upp från skorstenarna och att det lyste i ett och annat fönster men de flesta husen gapade tomma. Ett drygt hundratal pensionärer och några ensamstående småbarnsföräldrar som inte kunde flytta stannade kvar i samhället. 

   

När Lettland blev fritt fick Maija tillbaka sin personliga frihet och sitt familjejordbruk som de sovjetiska ockupanterna berövat henne på. Hon skötte sedan gården själv i många år. När krafterna slutligen tröt och ögonen förlorade sin skärpa på grund av starr orkade hon inte driva den längre. Nu sitter hon oftast på en stol i närheten av den värmande kaminen i köket, medan hon väntar på att Inese från hemtjänsten ska komma på besök och ge henne lite ljus i den grå vardagen. 



Där vid kaminens livgivande värme drömde Maija sig tillbaka till sin ungdomstid och hon längtade efter att få somna in och återförenas med sina föräldrar och vänner på den eviga festen i himlen.
- Jag är så ensam, alla mina syskon, släktingar och vänner är döda. Nu är det bara jag kvar, jag önskar att jag också fick dö, säger Maija och hennes ögon fylls av tårar. Inese ger Maija en varm kram och säger:

- Du har mig kvar Maija, du vet att jag bryr mig om dig och kommer att se efter dig.



Det har gått snart 10 år sedan jag besökte Maija. Nu har hon fått somna in och har vandrat vidare till den eviga festen i himlen där hon säkerligen har återförenats med sina föräldrar och vänner. Hennes hus står tomt och naturen håller sakta men säkert på att återerövra hennes mark.

Klicka på den följande länken om du vill vara med och ge ditt stöd till utsatta medmänniskor i Lettland: http://hjartatillhjarta.se/lettland/

Text och foto © Mikael Good

*Maija och Inese heter egentligen något annat



Added 2015-09-07 14:33 | Permalink | Comments (1) | Comment

Leica är ett säkert kort för att boosta besöksstatistiken

Die Silbervetter und der reporter

En gyllene regel för att få många läsare på Fotosidan är att skriva om Leica och gärna använda varumärket i rubriken till blogginlägget. Oavsett vad man än tycker om Leica har företaget en utsökt förmåga att röra upp debatter och ibland hettar känslorna till.

Emma, Riga, Latvija © Mikael Good, 2008

Jag bryr mig inte så mycket om varumärken, jag använder kameror som jag trivs med och jag skriver om det jag känner för utan att bry mig speciellt mycket om att jag får många läsare eller inte. Missförstå mig rätt jag tycker det är kul att just du läser min blogg och det är kul att jag kan bibehålla intresset för min blogg hos mina läsare efter alla dessa år som bloggare.

Cornel and his best friend

Men det är inte artiklar om Leica eller andra kameror som har lockat mest läsare till min blogg. Artiklarna som har haft flest läsare är mina socialreportage från Lettland och Ryssland. Även mina reportage om romernas och rudarernas situation har nått en stor skara läsare. För mig är bloggen ett forum där jag kan bjuda mina läsare på merläsning och visa fler bilder än i tryckt media. Det har även hänt att jag har lagt upp genomarbetade reportage som av olika anledningar inte har kommit med i någon tidning direkt i min blogg.

Mother on the doorstep

Jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att träffa många starka människor runt om i världen och göra reportage om dem. Alla möten med kämpande människor som jag har haft genom åren har gett mig ett större perspektiv på tillvaron och gjort mig mer förnöjsam med det som jag har.



Som ni säkert känner till har jag fått en hel del artiklar och bilder publicerade de senaste tio åren och mina bilder från Rumänien har nått en mångmiljonpublik. Men trots framgången vårdar jag min blogg ömt. Oavsett om jag har en eller flera miljoner läsare kommer jag att fortsätta att skriva artiklar och ladda upp bilder i bloggen så länge som jag tycker att det är kul. Jag är medveten om att jag kanske inte är så bra på att svara på kommentarer. Men jag är självklart mycket tacksam för alla kommentarer och glada tillrop som jag får från mina läsare!

Children, Tufanu

I albumet Greetings from Pauleasca kan ni se fler bilder från Rumänien: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Bye, bye uncle

Text och foto: Mikael Good



Added 2015-03-13 07:40 | Permalink | Comments (1) | Comment
1 2 3 ... 18 Next Last 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer