"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

De digitala verktygen blir bara bättre och bättre

Igår publicerade jag ett inlägg med rubriken Grace finds beauty in every face. Inlägget handlade om och illustrerades med en bild på en mormor och hennes barnbarn. Bilden tog jag för snart sex år sedan när jag var på besök hemma hos familjen. Den sparades i RAW-format i kameran och jag framkallade sedan bilden med hjälp av Capture One som var ett ganska så avancerat program för sin tid, bilden bearbetades sedan i Photoshop 5.

Idag testade jag att framkalla bilden med Adobe Camera RAW CS5 (ACR) och valde sedan att göra en varsam svartvit konvertering i Photoshop CS5. Den stora skillnaden är att ACR CS5 är betydligt bättre på att vaska fram detaljer ur bilden än vad Capture One anno 2006 var. Om du tittar på bilderna nedan kan du själv avgöra om du tycker att det blev bättre eller sämre.

Personligen tycker jag att den "nya" bilden har en betydligt mer attraktiv gråskala och jag har bestämt mig för att gå igenom och restaurera mina tidigare gjorda bilder med hjälp av ACR CS5. Främst för att jag nu enkelt kan få fram den gråskala i bilderna som jag tidigare fick kämpa länge för att få fram.


Bilden framkallad med Capture One, 2007.

Bilden framkallad med ACR CS5, 2012.

Nu kanske det låter som om jag är nöjd. Men jag är faktiskt långt ifrån nöjd med dagens teknik och jag längtar till den dagen då ACR och Photoshop är lika mångsidiga och ger ett lika bra resultat som det gamla hederliga mörkrummet.

Jag tog tre bilder på mormodern och barnbarnet. På bild nummer två hängde blixten inte med. I det dunkla rummet fick jag då en exponeringstid på 1/2 sekund och bländare 2,8 på 200 ASA. Hade jag tagit bilden idag hade jag förmodligen inte använt blixt utan vridit upp den kamera som jag använder idag till 3200 ASA och tagit bilden på bländare 1,7 vilket hade gett ett motsvarande skärpedjup. År 2006 hade jag tyvärr inget annat alternativ än att använda blixt. Å andra sidan hade jag inte haft någon blixt så hade jag inte heller haft någon bild att visa upp...

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.



Added 2012-01-15 14:14 | Permalink | Comments (5) | Comment

Grace finds beauty in every face

Vi har tyvärr väldigt lätt för att döma människor till deras yttre men många människor som inte är så vackra till det yttre bär ofta på en stor inre skönhet. När jag tog den här bilden såg jag en kärleksfull mormor som ömt höll om och tröstade sitt barnbarn som precis hade vaknat upp ur en mardröm.

En del personer som har sett bilden har reagerat på att kvinnan ser ut som en häxa från sagornas värld. Bilder förmedlar olika budskap till oss och vi har tyvärr lätt för att döma människor för deras yttre. När jag tog bilden såg jag bara en kvinna med ett stort och kärlekfullt hjärta framför mig. 

Kvinnan har genom fattigdom berövats all den yttre skönhet som hon tidigare hade, hon har inte längre råd att köpa skönhetsprodukter och vårda sitt yttre. Det var många år sedan hon senast var hos tandläkaren, trots att hon är i stort behov av en ny lösgom. De få pengarna som hon får i pension spenderar hon på sitt älskade barnbarn, det viktigaste för henne är att han ska kunna äta sig mätt och ha kläder att sätta på sin kropp. Trots att hon inte är så fager till det yttre så strålar hon av sin inre skönhet. Grace finds beauty in every face.



Dagens låt: Grace - U2

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.



Added 2012-01-14 13:46 | Permalink | Comments (5) | Comment

Förnöjsamhet är ett bortglömt ideal i dagens konsumtionssamhälle

Smaka på ordet förnöjsamhet en liten stund. Lägg det på din tunga och låt dina läppar sakta forma det till ett ord. Visst blir du också glad när du lägger ordet förnöjsamhet i din mun? Tänk nu på vilken glädje du skulle få uppleva om du levde ett förnöjsamt liv och slutade din ständiga jakt efter bättre och bättre prylar.



Förnöjsamhet är ett bortglömt ideal i dagens konsumtionssamhälle där den massiva reklamen pumpar oss fulla med habegär efter prylar som bara skänker oss en kort stund av lycka och ger oss en tom plånbok. En människa som är nöjd med sin tillvaro tillhör inte den köpstarkaste målgruppen och därför måste de omvändas till vilket pris som helst. Därför satsar företagen ännu mera pengar på reklam och marknadsföring för att få oss ur balans. Det har till och med gått så långt att företagen har börjat att använda sig av kärlekens förtroliga språk för att få oss att konsumera ännu mera i jakt på den sanna lyckan som bara deras produkter kan ge oss. Det är lätt att dras med av reklamen och börja fokusera på det som man inte har istället för att med ett nöjt leende se på allt det som man faktiskt har. 



Jag har mött mängder av människor vars högsta önskan är att de och deras barn ska få äta sig mätta och ha någonstans att bo. De bryr sig inte om att Nikon släppt en ny proffskamera och de skulle kunna överleva i minst fem år på alla pengarna som den kostar. Sådana möten har gett mig perspektiv på tillvaron och de har fått mig att slutligen förstå att jag ska vara tacksam för det som jag har och inte fortsätta min jakt på det som jag inte har.



Sedan början av det förra året har jag sålt loss kamerautrustning för över 30000 kronor och istället lagt en del av pengarna på betydligt billigare kameror och objektiv. Nu har jag satt mitt inköpstak på högst 5000 kronor för en begagnad kamera eller ett objektiv. Mitt beslut är delvis en protest mot konsumtionssamhället men även en protest mot mitt eget habegär. 2012 och framåt ska bli året då förnöjsamheten ska få segra över habegäret i mitt liv oavsett vilka fantastiska kameror och objektiv som kommer att prånglas ut på marknaden. För tio år sedan visste jag vad förnöjsamhet var och nu är det dags för mig att återerövra den kunskapen och börja leva ett liv där jag är nöjd med det som jag faktiskt har.



"Den som är tacksam för det som han har, lever ett rikt liv" - Mikael Good

Dagens låt: Var nöjd med allt som livet ger - Djungelboken

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.



Added 2012-01-10 10:38 | Permalink | Comments (9) | Comment

Jag är fortfarande spelbar på arbetsmarknaden

Nu är det ett nytt år och det här året är fyllt med nya spännande utmaningar. Min högsta önskan detta året är att få vara med och tjäna de minsta och svagaste grupperna på vår jord med mina gåvor.



Trots att jag bara arbetade drygt två veckor som reporter förra året fick jag ändå vara med och samla in miljonbelopp till behövande människor genom mina reportage och mina bilder. Visst jag behöver också pengar för att kunna betala mina räkningar men jag tjänar hellre andra människor med mina gåvor än har en massa pengar som är overksamma på banken.

– Din almanacka måste vara helt fulltecknad, sa en dansk fotojournalist till mig efter att ha gått igenom min portfolio.
Sanningen är den att min almanacka är långt ifrån fulltecknad. Min önskan är att uppdragen skulle bli tillräckligt många så att jag skulle kunna försörja mig på dem i år. Jag är definitivt ingen fattigdomsturist som åker runt för att ta spektakulära bilder och få ihop berättelser som ska lyfta upp mig själv i rampljuset. Jag försöker att tjäna de människorna som jag möter med de gåvorna som jag har fått och jag gläds när jag får vara med och vara ett litet ljus i mörkret för de minsta och svagaste.

Det är inte bara min danska kollega som har förundrats över att jag fortfarande är spelbar på arbetsmarknaden. Många människor som korsade min väg förra året har uttryckt sin förundran över att jag inte har något arbete. Jag brukar få rådet att bredda mig när jag är i kontakt med arbetsförmedlingen. Min motfråga brukar vara hur bred ska jag bli för att få ett arbete? Efter det att jag ofrivilligt slutade i reklamsvängen för två år sedan har jag haft projektanställningar som informatör/kommunikatör, webbredaktör, reporter, fotojournalist och redigerare.



Den kommentaren som har stärkt mig mest var när ängeln från Riga Liana Velka, som är ett stort föredöme för mig sa till mig:
– Mikael, det är så kul att arbeta tillsammans med dig, du för med dig så mycket hopp och glädje till människorna som du möter.
Utan att förhäva mig skulle jag vilja säga att jag skulle bli en stor tillgång för vilken biståndsorganisation som helst om de valde att anställa eller anlita mig. Något som jag verkligen är bra på är att dra in pengar till de som bäst behöver dem.



I min portfolio hittar du en del arbetsprover samt mina kontaktuppgifter: http://www.chasid.fotosidan.se/portfolios.htm

Text och foto: Mikael Good. All rights reserved.



Added 2012-01-09 10:53 | Permalink | Comments (3) | Comment

Le Viseur - The Viewfinder

Le Viseur is a new net based Swedish magazine for contemporary documentary photos. The first number of the magazine will be published in mars.

Le Viseur is the french word for viewfinder. We want to create a magazine for contemporary documentary photos. Free from commercial adverts and boring articles about cameras and lenses. We want to put documentary photo were it belongs, right in the center of attention. We believe that many people are interested in straight simple documentary photography, free of special effects and manipulations. We want to give these people a forum and a magazine were they can upload documentary photos, read articles, look at photo-essays and documentary photos. 

Le Viseur is a magazine who celebrates the art form of documentary photo. Le Viseur shall also be a place were you can discover new documentary photographers from Sweden and other countries.


This is a mock up of the cover of Le Viseur. The look of the magazine can be changed before the first number is released in mars

The Le Viseur website is still under construction but you are more than welcome to pay a visit to our site on Facebook and post documentary photos on our wall: https://www.facebook.com/Le.Viseur.Magazine

The editorial team at Le Viseur Magazine. All rights reserved.



Added 2012-01-06 14:17 | Permalink | Comments (2) | Comment
First Prev 1 2 3 Next Last 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer