"Måla med ljus"
Måste man vara rik och känd för att ha en Leica M?
Du har säkert sett att Leica M har blivit en statussymbol som allt som oftast återfinns i händerna på rika och kända personer. Jag förstår faktiskt att Leica har tagit den vägen för att stärka sitt varumärke och säkra sin framtida existens.
Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Leica M8 och M9 är de enda digitalkamerorna som gör att man inte ser ut som en vilsekommen turist när man fotar. För analogister funkar det lika bra med Voigtländer, Zeiss Ikon, Kiev och FED.
En liten kameratillverkare som Leica har inte råd att göra billiga kameror och objektiv som ska passa alla behov. Deras produktion är hantverksmässig och trots att deras digitala M-kameror har brottats med en del produktionsproblem så har jag aldrig hört någon som har klagat på optiken. Det är viktigt för mig att den som arbetar får en skälig lön och i Leicas fall behöver man inte fundera på det. Alla anställda på Leicafabriken har skäliga löner och bra arbetsförhållanden.
Tillsammans med en Vivitarblixt från början av 80-talet kan Leica M8 se i mörkret.
För mig är en Leica ett verktyg för bildskapande och ingenting annat. Jag bryr mig inte om vad det står på kameran så länge som jag trivs med den och den levererar det resultatet som jag vill ha. Trots att jag varken är rik eller känd så bestämde jag mig till sist för att försöka få tag på en begagnad Leica M8 och göra mitt köp när det rätta tillfället dök upp. För en dryg månad sedan dök det rätta tillfället äntligen upp.
Med en äkta mätsökarkamera är det enkelt att fånga barnens snabba rörelser i befintligt ljus.
Leicas objektiv är mycket dyra men samtidigt är det inte så konstigt om man sätter sig in i hur de produceras. Trots de höga priserna brottas Leica med stora leveransproblem på grund av stor efterfrågan. Men jag är ingen märkestaliban och tack vare Voigtländer finns det en hel del bra M-objektiv att välja på för en rimlig peng. Jag har satt ett inköpstak på 5000 kronor per objektiv och jag kommer att understiga den summan för mitt kommande inköp som kommer att bli ett Voigtländer 15/4,5 Super Wide Heliar. Har du ett sådant objektiv liggande som du inte behöver längre så får du gärna kontakta mig.
Finns det bara tillräckligt med ljus så går det bra att fota upp till 1250 ASA.
Ibland kan Jönköping se ut som en betonggrå öststatsstad. Raka linjer är förövrigt en utmaning med en mätsökarkamera.
Konceptet Reclaim Photography har funnits sedan en tid tillbaka. Ett gäng fotografer i Stockholm har ställt ut sina bilder i det offentliga rummet vid flera tillfällen. Nu tar vi konceptet till småstaden. För att markera utgivningen av första numret av Le Visuer kommer vi ställa ut bilder vid Juneporten i Jönköping den 31 mars mellan klockan 11:30 och 13:30. Läs mer här: https://www.facebook.com/events/273942992688124/
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Min kamera och mitt objektiv är Made in Germany men trots det kostade de mindre än vad en japansk Fuji X100. Trots att det är en del som tycker att jag är en kamerasnobb idag så är M8:an bara min sjätte dyraste kamera. När jag hade betydligt dyrare Canonkameror var det ingen som reagerade.
//Mikael Good
Goa bilder på barna!
Jag har redan ett perfekt objektiv till min M8. Leitz Summicron-C 40/2,0 är som gjort för den kameran och på M8 motsvarar brännvidden 50 mm. Det bästa är att jag bara gav 1250 kronor för mitt exemplar :)
//Mikael Good
Det är snarare så att de kan ta ordentligt betalt för att ingen annan tillverkare fattat att kameror inte måste uppfylla alla behov. Ironiskt nog blir det absolut simplaste en nischad specialprodukt som kan vara hur dyr som helst, trots att den borde vara billig egentligen (om vi bortser från byggkvalitet och precision, som är minst lika bra på en fin spegelreflexkamera).
Personligen tycker jag att status är det löjligaste som finns. Som om man kan köpa sig till respekt och uppskattning. Jag vill ha en kamera som syns så lite det bara går. Sen visar jag däremot gärna upp bilderna.
Den största fördelen med Leican är att det är så få som reagerar när jag använder den. Jag kan vara riktigt öppen med mitt fotograferande utan att någon verkar bry sig. När jag fotade med Canon fick jag oftast frågan: - Vilken tidning jobbar du på?
Jag har nyligen tejpat över modellbeteckningen och loggan på kameran för att hålla alla nyfikna kameranördars blickar borta. Det verkar fungera bra :)
Status är något som jag är totalt ointresserad av. Jag vill ha ett bra redskap som underlättar mitt bildskapande och det spelar inte någon som helst roll för mig vad det står på kameran det viktigaste är att den levererar när jag så kräver.
//MIkael Good
Barnen är det viktigaste som vi har och jag kan inte förstå hur en del pappor kan välja den egna karriären framför sina barn. Jag har tänkt göra en bok till mina barn som de ska få när de är stora. Det blir nog bara tre exemplar men om ett större intresse finns om si så där femton år så kanske jag gör flera :)
//Mikael Good
En gång i världen så va Contax II och III filmstjärnornas och kändisarnas kamera. Se'n kom Leica på 1950-talet och jobbade sig fram, först till yrkesfotograferna, se'n hade man en del problem tills M6 kom fram, men numera vet nog ganska många bankdirektörer eller presidenter vad en Leica är för något! :)
Tom jag har råkat ut för det. Jag va på en resa en gång i välden, Luxemburg,
och det va en del bankdirektörer där också, "Aha sa en av dom, du har en Leica!"
Flera andra närvarande hade också koll på Leicamärket!
Men det här va inga fotografer!
Min tandläkare har några Leicor i sitt vitrinskåp hemma, jag har kollat, men han fotar inte med dom!
Den Leica M6 som jag numera äger, köpte jag direkt på banken.
Killen hade den liggandes i ett bankfack, men han va ingen fotograf,
han hade köpt den som investeringsobjekt. :)
Så vi får vara glada och köpa grejerna litet billigare när dom stora grabbarna tröttnat på dom! :)
/B
För tio år sedan var Leica på ruinens brant men under Dr Andreas Kaufmanns ledning har de kommit på rätt köl igen och har numera ordentlig snurr på försäljningen. Det bådar gott för oss som gärna nyttjar Leicakameror och det kommer att leda till att bland annat Leica M9 snart kommer att finnas i ett attraktivt prissegment för oss som gärna handlar begagnat när den nya modellen kommer ut på marknaden. Jag ska eventuellt sälja min M3:a. Om jag gör det så kommer jag att vara noga med att den kommer i händerna på en person som kommer att använda den. Kameror mår inte bra av att stå i vitrinskåp, de ska användas :)
//Mikael Good
På min M8 motsvarar Voigtländer 15 ett 21 mm objektiv. Men jag håller med dig 15 mm är egentligen lite för mycket vidvinkel.
//Mikael Good
Förutsättningen är naturligtvis att det finns tillräckligt många välbeställda som har råd att ge den vinst man vill ha.
Ha det gott! /Thomas
Man kan även göra som Apple sälja ett större antal med hög vinst. Vinsten som Apple drar in per såld iFåne och iPadda är mycket hög. Apple säljer på exklusivitet men samtidigt är priserna greppbara för de flesta konsumenterna och har man inte råd så går det alltid att köpa på kredit... Tyvärr får inte de som tillverkar Apples iFånar och iPaddor del av den vinsten i form av skäliga löner och vettiga arbetsförhållanden...
//Mikael Good