"Måla med ljus"
Jag är fortfarande spelbar på arbetsmarknaden
Nu är det ett nytt år och det här året är fyllt med nya spännande utmaningar. Min högsta önskan detta året är att få vara med och tjäna de minsta och svagaste grupperna på vår jord med mina gåvor.
Trots att jag bara arbetade drygt två veckor som reporter förra året fick jag ändå vara med och samla in miljonbelopp till behövande människor genom mina reportage och mina bilder. Visst jag behöver också pengar för att kunna betala mina räkningar men jag tjänar hellre andra människor med mina gåvor än har en massa pengar som är overksamma på banken.
– Din almanacka måste vara helt fulltecknad, sa en dansk fotojournalist till mig efter att ha gått igenom min portfolio.
Sanningen är den att min almanacka är långt ifrån fulltecknad. Min önskan är att uppdragen skulle bli tillräckligt många så att jag skulle kunna försörja mig på dem i år. Jag är definitivt ingen fattigdomsturist som åker runt för att ta spektakulära bilder och få ihop berättelser som ska lyfta upp mig själv i rampljuset. Jag försöker att tjäna de människorna som jag möter med de gåvorna som jag har fått och jag gläds när jag får vara med och vara ett litet ljus i mörkret för de minsta och svagaste.
Det är inte bara min danska kollega som har förundrats över att jag fortfarande är spelbar på arbetsmarknaden. Många människor som korsade min väg förra året har uttryckt sin förundran över att jag inte har något arbete. Jag brukar få rådet att bredda mig när jag är i kontakt med arbetsförmedlingen. Min motfråga brukar vara hur bred ska jag bli för att få ett arbete? Efter det att jag ofrivilligt slutade i reklamsvängen för två år sedan har jag haft projektanställningar som informatör/kommunikatör, webbredaktör, reporter, fotojournalist och redigerare.
Den kommentaren som har stärkt mig mest var när ängeln från Riga Liana Velka, som är ett stort föredöme för mig sa till mig:
– Mikael, det är så kul att arbeta tillsammans med dig, du för med dig så mycket hopp och glädje till människorna som du möter.
Utan att förhäva mig skulle jag vilja säga att jag skulle bli en stor tillgång för vilken biståndsorganisation som helst om de valde att anställa eller anlita mig. Något som jag verkligen är bra på är att dra in pengar till de som bäst behöver dem.
I min portfolio hittar du en del arbetsprover samt mina kontaktuppgifter: http://www.chasid.fotosidan.se/portfolios.htm
Text och foto: Mikael Good. All rights reserved.
Ska man verkligen slå sig in i eliten så gäller det inte att bredda sig utan att vässa sig. Att tjäna pengar är en annan sak. Då är det bra att kunna ta snygga porträtt med "corporate style"
Jag kommer att utvecklas så länge som jag lever, det finns alltid något att fila på så att bilderna blir bättre och mer lättlästa. Under det förra året fick jag mycket matnyttig feedback på både mina texter och bilder och jag är mycket tacksam för den uppmuntran som jag fick av en del riktigt tunga namn både vad gäller dokumentärfotografer och skribenter. Men jag har inte som mål att slå mig in i den fotografiska eliten. Mitt mål är att betjäna mina medmänniskor med de gåvorna som jag har fått och ser man till det så har jag varit mycket framgångsrik de senaste åren. Men jag önskar att jag får åka på fler uppdrag som reporter så att jag kan få vara med och dra in ännu mer pengar till de som behöver dem bättre än mig. Sune Jonsson är redan en inspirationskälla till mig framförallt för att han kunde hantera en penna lika bra som en kamera.
//Mikael Good
Visst är det märkligt att jag fortfarande är spelbar... Jag är inte för god och from för denna världen, jag är långt ifrån perfekt åtminstone om du frågar min fru och mina barn :) Jag brukar säga att det enda sättet som man kan bli fullkomlig på i den här världen är genom att bli fullkomligt galen :)
//Mikael Good
Sedan fundera jag på hur du presenterar dig själv. Personligen brukar jag säga ”show, don’t tell”. Alltså; om du är väldigt bra på att fotografera och skriva artiklar, säg inte att du är det – visa det genom att leverera väldigt bra fotografier och texter.
För det första så måste vi nog reda ut begreppen först. Jag är ingen regisserande pressfotograf utan en dokumentärfotograf som umgås fram mina bilder. Jag vet hur jag ska bära mig åt för att ta perfekta bilder, men om jag tog perfekta bilder så skulle jag att missa den biten som är viktigast för mig och det är närvarokänslan. Skulle jag släpa med mig blixlampor, stativ och reflexskärmar för att få till perfekt exponerade bilder så skulle även närvarokänslan i bilderna gå förlorad. Jag avskyr verkligen att regissera mina bilder... Bilderna och texterna kommer till i själva umgänget med dem som jag träffar.
Show don´t tell - men det är ju det jag gör! Du har bara sett och läst en handfull av mina texter och bara sett en del av mina bästa bilder. Jag lägger inte upp allt som jag gör i bloggen, utan sparar mina bästa bilder och texter till tryckt media och till mitt kommande bokprojekt.
Jag vill inte jobba enbart som fotograf. Helst av allt vill jag ha en tjänst som informatör/kommunikatör, en tjänst som innefattar att skriva artiklar, fotografera samt att producera tidningar och andra trycksaker. Jag tror inte alls att man ska nicha sig utan väljer att satsa på bredden. Jag skulle inte heller ha något emot att jobba som reporter, men jag skulle i så fall ta bilderna själv, allt för att undvika att ha en flåsande och störande plåtis i nacken :)
//Mikael Good