"Måla med ljus"
Så enkelt slipper du självutnämnda språkpoliser
Alla felstavningar, felformuleringar och särskrivningar irriterar mig. Jag är ingen språkpolis som vill briljera med min egen kunskap utan allt som oftast håller jag inne med mina kommentarer. Men det finns dem som helhjärtat går in för uppgiften till artikelförfattarnas fasa.
Använder man sig av något av alla de utmärkta hjälpmedlen som finns i dag kan man faktiskt hålla språkpoliserna borta. Det bästa hjälpmedlet för att råda bot på felstavningar är att använda sig av stavningskontroll. Har man för vana att alltid utföra en extra stavningskontroll på sin text kan man minimera antalet felstavningar. En bra stavningskontroll finns på www.petnoga.se. Är man ändå osäker på hur ett ord ska stavas och stavningskontrollen inte riktigt räcker till är det enkelt att slå upp ordet och kontrollera stavningen. Innan jag skickar iväg redaktionella texter till tryck ser jag alltid till att de är korrekturlästa. Två eller tre par ögon ser alltid bättre än ett par ögon.
Det har faktiskt aldrig varit lättare att skriva än vad det är i dag och om man tar hjälp av alla de utmärkta hjälpmedlen som finns är det lättare att kommunicera ut sitt budskap och framförallt slipper man spydiga kommentarer från språkpoliser och det om något är värt all extra möda :)
Genombrottet © Mikael Good, 2006
Dagens låt: The Ramones - I Don't Want To Grow Up
//Chasid
//Chasid
En annan sak är det, enligt min åsikt, när yrkesverksamma journalister och t.o.m. författare visar att de inte behärskar sitt arbetsredskap. Märkligt nog anses det ofta inte så viktigt. Märkligt eftersom en "dålig" fotograf inte accepteras, och vem släpper in en dålig fotbollsspelare i laget?
Numera är det mycket vanligt att journalister inte behärskar användandet av de och dem. För mig sänker sådant lätt trovärdigheten hos skribenten. En fördom jag dras med och försöker hålla igen på, men den finns där.
Jag tycker om att läsa dina texter Mikael, och brukar sannerligen inte hitta något språkligt att racka ned på. Därför blev jag plötsligt tveksam till att skicka detta när jag nyss upptäckte " Men det finns dem som ..." ovan. För mitt inlägg är INTE riktat mot dig, bara en allmän fundering om professionalismen i dagens media.
Hoppas nu bara att de dåliga batterierna i mitt trådlösa tangentbord inte sänker mig själv med märkliga bokstavsmissar ;-)
Jag har inte heller så höga krav på dem som spelar i skrivandets korpserie även om jag skulle önska att de i vart fall skulle hitta fram till någon form av stavningskontroll.
Vad gäller de och dem så kommer det snart att vara språkligt korrekt att skriva dom och det kommer att underlätta skrivandet för mig :)
//Chasid
//Chasid
Jag kan hålla med om att slarvigt språk ibland försvårar läsning, men jag vill nog också hävda att många har en lite rigid och fyrkantig syn på språk. Det som för mig skapar dålig trovärdighet i texter är oklara resonemang och mest av allt att en del skribenter helt enkelt inte förstår det de skriver om. Däremot bryr jag mig mindre om enstaka språkfel här och där.
Skrivet språk är på många sätt mycket likt bildspråk - det finns en slags grammatik som hjälper oss förstå varför vissa texter/bilder kommunicerar effektivare än andra - men som för den skull inte är järnhårda regler att alltid följa slaviskt. Precis som i bilder kan uppenbara "regelbrott" emellanåt friska upp och faktiskt mer bidra än förstöra.
Precis som när vi diskuterar bilder tycker jag att många som diskuterar skriftspråk inte ser skogen för bara träd - eller enskilda kvistar och löv. Jag föredrar en lätt felfokuserad men innehållsmässigt spännande bild jämfört med en tekniskt korrekt men stel och tråkig bild. Samma med text, hellre ett och annat grammatiskt fel eller rent av ett stavfel än att texten är tråkig, innehållslös och saknar underliggande tanke (jag var på väg att skriva bildidé :)
Smajlisar är ett förhållandevis nytt fenomen i vårt skriftspråk och jag tror vi på sikt kommer att acceptera dem som lika självklara skiljetecken som klassiska sådana. Även bruket av skiljetecken förändras; tänk bara på hur sällan någon använder semikolon numera - annat än i smajlisar då ;-)
Smajlisar är dessutom språkligt intressanta genom att de är bland de mest globala språkuttrycken som vi har.
Så länge vår verklighet förändras så kommer också språket - vårt verktyg för att beskriva verkligheten - också att förändras. Visst skall vi hålla efter slarv och fel, men jag tycker fler borde fokusera på sådant slarv och sådana fel som hotar begripligheten. Som sär skrivningar som försämrar läsbarheten och skapar oklara syftningar.
Men jag tycker också vi skall vara lite mer öppna för att vårt språk förändras och att det centrala oftast ändå är budskapet och begripligheten, inte detaljer i hantverket.
Språket utvecklas ständigt och om ett par år kommer det säkert att vara helt ok att använda smielysar som skiljetecken och ordet dom istället för de och dem. Förutom att vara en mycket bra författare så var även August Strindberg en språklig förnyare som trots motstånd ledde in svenskan på helt nya vägar.
När jag gör reportage är närvarokänslan i texten minst lika viktig som den är i bilderna och för mig är det viktigt att texten inte innehåller felaktigheter utan att den återspeglar verkligheten och helst inte innehålller några stavfel. När jag skriver korta artiklar som måste levereras snabbt kör jag alltid stavningskontroll och läser igenom dem ett par gånger för att minimera stavfelen.
//Chasid
//Chasid
-affe
Ibland har jag ingen stavningskontroll till hands när jag skriver, som i det här fallet när jag svarar på din kommentar. Men innan jag trycker på ok så kör jag texten genom stavningskontrollen på www.petnoga.se för att minimera felen.
//Chasid
Håller dock inne med kommentarer om detta då jag vet hur det är att begränsas i sitt uttryck i rädsla att göra fel. (Nästan hela grundskolan innebar uppsatsskrivande mer undvikande av stavfel än träning i formulering).
P.s rättstavningsfunktionen rättade till stavningen på kommentarer i denna kommentar d.s
//Chasid
//Chasid