"Måla med ljus"
Jag blev varslad från mitt arbete för att jag var föräldraledig
När min fru och jag bestämde oss för att skaffa barn så bestämde vi oss även för att dela på föräldraledigheten. Jag tror att det är viktigt för barn att få lära känna båda sina föräldrar från tidig ålder och för min del så tycker jag att det var kul att få följa mina barns utveckling från första parkett. Det händer så enormt mycket i ett litet barns liv det första året och det ville inte jag missa :)
Jag fick ett nytt jobb i augusti 2007 och min fru blev gravid med vårt andra barn i den vevan. Vi bestämde oss för att min fru skulle ta den första delen av föräldraledigheten och jag skulle ta den andra. I god tid underättade jag min chef att jag skulle gå på föräldraledighet och att min fru och jag skulle dela jämt på de 15 månaderna som vi skulle vara hemma med vår lille son. Det syntes på chefen att hon inte gillade att jag skulle gå på föräldraledighet. När jag hade varit hemma med min son några månader blev jag i februari 2009 kallad till ett möte med min chef och VD:n på det företaget som jag arbetade på och fick då besked om att jag skulle varslas från min tjänst från och med den 1 augusti samma år.
När jag återkom från min föräldraledighet blev jag mycket riktigt varslad från min tjänst och under de fem månadernas uppsägningstid var min lille son ofta sjuk, det är i och för sig inte så ovanligt att barn är sjuka mycket under sin första dagistermin och då jag var förklarad icke önskvärd så tog jag alla vabbdagarna. Det var något som inte var populärt hos min chef. Chefen undrade vid ett tillfälle om jag inte hade någon fru som kunde dela vabbdagarna med mig… Det hände mer negativa saker för mig på min arbetsplats under hösten 2009 men det tänker jag inte gå in på här och nu. Jag skötte i vart fall mitt jobb professionellt och försökte göra mitt bästa gentemot kunderna trots det jag utsattes för från min chef och en av mina arbetskamrater!
Matheo och jag © Mikael Good, 2009
Den 1 januari 2010 skrev jag in mig på arbetsförmedlingen som arbetssökande. Innan dess hade jag fått ett muntligt löfte från min fd chef att jag skulle bli återanställd eller i vart fall bli kontaktad om det dök upp någon ny tjänst på avdelningen, jag blev förvånad över erbjudandet och tackade så myckt för det. Ett företag är skyldiga att återanställa varslad personal inom 9 månader efter att uppsägningen har trätt i kraft och i december 2010, 11 månader efter det att jag hade blivit uppsagd anställdes en annan person i mitt ställe, utan att jag först hade blivit tillfrågad om jag ville ha tjänsten eller inte. Pga det anser jag att jag blev uppsagd från min tjänst bara för att min fru och jag delade på föräldraledigheten och att jag inte fick den nya tjänsten för att jag vabbade så mycket under hösten 2009. Att en annan person anställdes i mitt ställe stryker bara under mina misstankar.
Men jag är inte sur eller bitter för det som har hänt mig utan jag har förlåtit min f.d. chef och min f.d. VD för lögnerna och sveket samt mina f.d. arbetskamrater för deras tystnad gentemot mig. Anledningen till att jag berättar detta är inte för att jag själv ska få upprättelse utan för att hjälpa andra människor som är i samma situation som mig. Om du är rädd för att förlora jobbet om du är föräldraledig kom då ihåg att den bästa investeringen som du kan göra i livet är att investera mycket tid med dina barn :)
Marcia och jag © Mikael Good, 2010
<Edit> Jag är inte svår att samarbeta med utan har lätt för att ta människor och få dem att trivas i min närvaro. Vad gäller mitt arbete har jag ett klart mål och det är att använda mina kunskaper och de gåvor som jag fått på ett så effektivt sätt som möjligt så att det gynnar andra människor. Det är den grundinställning som jag har oavsett vilken arbetssituation jag hamnar i eller hur jag behandlas på min arbetsplats. De som verkligen känner mig vet att jag har stått ut med mycket utan att knorra. <Edit>
Dagens låt: Klezmer kids Tanz - Amsterdam Klezmer Band står för musiken
//Chasid
Beklagligt.
För övrigt är barnen tveklöst det viktigaste i livet. I alla lägen.
Tommy
//Chasid
Det är inte bara olagliga metoder utan rent elakt och inhumant!
Vad säger facket?
//Anna U
//Chasid
Jag var själv pappaledig under drygt 6 månader förra året. Men det var absolut inga problem för min arbetsgivare.
Som Tommy säger så är ju barnen det viktigaste i livet.
//Chasid
Det har folk haft en del åsikter om tror jag men det är mest mutter i skymundan. Jag har iaf fortfarande kvar mitt jobb...
Lycka till
//Chasid
Det har folk haft en del åsikter om tror jag men det är mest mutter i skymundan. Jag har iaf fortfarande kvar mitt jobb...
Lycka till
//Chasid
//Chasid
Finns det misstanke om att sådan har skett - vilket det ju tyder på när du blir uppsagd efter föräldraledighet och dom samtidigt nyanställer någon efter 11 månader, uppenbarligen behövdes tjänsten.
Men väldigt strongt att inte hysa agg mot företaget efter något sådant, jag hade sett fram mot att gnugga dom med sandpapper och bada dom i svavelsyra efter en sådan sak.
//Chasid
//Chasid
Rätten till föräldraledigt är nödvändig om samhället ska utvecklas och må bra, och det är likaså ett jämställdhetskrav att pappan får ta ut sin del. Men vår arbetsplatskultur är dåligt anpassad till föräldraledighet, och ibland kan man se att det uppstår stora problem till följd av att t ex en kvinnlig mellanchef är borta långa perioder under en ganska tät följd av år för att föda barn. Detta är inget skäl att inskränka rätten till föräldraledighet, men ingen är heller hjälpt med att problemen sopas under mattan. Jag påstår dock inte att just din arbetsplats fick några problem.
Själv använde jag min avtalsenliga rätt att gå ned i arbetstid när min yngsta flicka började skolan och jag nyss var frånskild. Ingen satte sig på tvären, men högste chefen muttrade något om att detta vittnade om att jag inte var så intresserad av arbetet som han trott. Vilket i och för sig var småaktigt av honom, för han visste förbannat väl att jag var störtintresserad av jobbet. Och det handlade bara om att gå ned till 80%. Men själv skulle han nog aldrig ha drömt om att ta ledigt för att vara med barn (jag vet inte om han hade några).
Det här är bara en av många symptom på att vårt samhälle har problem med att vi har barn. Det vimlar av sådana problem om man bara tittar efter, och detta har jag alltid betraktat som ett av de viktigaste tillkortakommanden som vår kultur har gjort. Barn kräver för mycket av oss och är ivägen överallt, så är det. Och det är ingen slutlig lösning att dumpa dem på institutioner för tillsyn på dagarna, även om det kan hjälpa (ifall det är ett bra dagis). Problemet är knutet till hela vår livsstil, att slänga oss iväg till arbetsplatser på morgnarna (ofta dåligt utsövda och ihoppackade på bussar och tunnelbanor) och sedan släpa oss hem på eftermiddag eller kväll och med andan i halsen hinna till dagis innan personalen ska gå hem. Alla lever inte så, men alltför många. Som färälder och privatperson måste man ofta vara väldigt kreativ för att få ett drägligt familjeliv med sina småttingar utan att jämt gå på knäna.
Man får gå till riktigt radikala samhällskritiker som Ivan Illich för att få andra perspektiv på hela den här saken. Men han är utopist. Jag tror ändå att ett samhälle mer inriktat på mänskliga kvaliteter och mindre på konsumtion skulle hantera saken bättre. Obs! Detta har inget med höger och vänster att göra, vi sitter alla i samma båt! Och de flesta längtar nog i grunden alla efter samma livsvärden. Eller är det en romantisk förmodan? :-)
Nu har du lurat mig att skriva om politik i alla fall, fastän jag bestämt mig för att inte göra det på FS :-D
Jag längtar också efter ett samhälle där människornas värde lyfts fram och då främst barnen och där konsumtionen är underordnad. Både konsumtion och reklam är för all del viktiga för att hålla igång samhället men inte i den översköljande form som vi har idag. Reklamen har tom börjat tala kärlekens språk allt för att vi ska känna oss personligt utvalda och frestas att konsumera mer än vi behöver.
I stort sett alla som jag känner som har gått ned till 80% för sina barns skull har mötts av motstånd i en eller annan form och det är beklagligt . Precis som dig anser jag att det skulle behövas en hjärtats förändring hos chefer och arbetskamrater. Barnen är det viktigaste som vi har, det är de som är vår framtid och ju fler som väljer att investera tid i sina barn desto bättre framtid kommer vi alla att få :)
//Chasid
Det är när man är ensam med det fulla ansvaret för barnen som man verkligen kommer in i föräldrarollen och får riktig kontakt med barnet.
Företagen borde sätta en ära i att personalen delar på föräldraledigheten istället för att sätta käppar i hjulen för småbarnsföräldrar... Trots att jag blev varslad från mitt jobb så skulle jag aldrig bytt bort min pappaledighet mot ett fast jobb, jag hade inte haft den kontakten som jag har med mina barn idag om jag inte hade varit hemma med dem när de var små!
//Chasid