"Måla med ljus"

Klaga inte på ditt arbete klaga på dig själv!

Vi svenskar är ett klagande folk som gnäller över minsta lilla motgång och förändring. En sak som vi är bra på att gnälla och klaga på är våra arbeten, våra chefer, våra arbetskamrater och våra löner... Men är det någon som vi egentligen ska klaga på så är det oss själva! Genom att vi själva skrev på våra anställningsavtal så accepterar vi på sätt och vis den arbetssituationen och de lönerna som vi nu har.

Det finns givetvis undantag enligt regeln ingen regel utan undantag, men jag ska inte gå in på arbetsmarknadspolitik i den här bloggen så jag hoppar över det den här gången!

För er som trots allt vantrivs på era jobb så finns det faktiskt en utväg och det är att säga upp sig! I förlängningen är det bättre att ta den ekonomiska smällen som det innebär att bli arbetslös än att stressa och må psykiskt dåligt varje dag. Jag uppmanar inte till något slackerliv! Jag tycker att man ska arbeta och göra rätt för sig men inte till vilket pris som helst...

Du har bara ett liv, var rädd om det och låt inte ditt arbete förstöra det!


Väntkur © Mikael Good, 2010

Dagens låt: Working Class Hero - John Lennon

//Chasid

2010-06-23 10:10   Micke Borg

När jag började min karriär inom arbetslivet, så slängde dom jobb efter en och min hyra va 1/7 av lönen. Nu är det ett helt annat bollspel och hyran tar upp en enormt större andel. Trots detta så håller jag med dig. För att vantrivas på jobbet är värdelöst och sätter djupa spår i kropp och själ.

Svar från Chasid 2010-06-23 10:17

Hej Micke och tack för din kommentar!
Det var likadant när jag började det var bara att knalla in på första bästa arbetsplats och så hade jag mitt första jobb. Men jag vill minnas att det var dyrt att leva i slutet av 80-talet... När jag hade betalt för mat och hyra så var det inte speciellt mycket pengar kvar på kontot...
//Chasid

2010-06-23 10:37   gatsu

Hade jag bara vetat vad jag ville bli när jag blir stor hade jag nog bytt för en tid sedan. Det är inte lika roligt att gå till jobbet längre som det en gång var kan man väl milt uttrycka det. Trevliga arbetskamrater, skiftjobb (3-skift som jag trivs med) och ganska så bra betalt i kombination med hus och ungar är väl det som hindrat mig från att göra just det du skriver. Har jobbat på samma ställe nu i snart 8½ år och börjar känna att man kanske skulle göra något annat, men vad...? Pengar har aldrig brytt mig, nog för det är trevligt med en ganska bra inkomst, men vad man än tjänar så anpassar man ju sina utgifter efter det ganska fort. En passande låt med Five finger death punch: Never enough - http://www.youtube.com/watch?v=uFscWEkPGtk
Kanske inte riktigt din musikstil, men den låten satt som en smäck första gången jag hörde den! Hmm, borde kanske hitta på nåt nytt snart...
Ha en trevlig Midsommar - för det ska jag och familjen, ungarnas vattkoppor till trots! :D

Svar från Chasid 2010-06-23 11:45

Hej Tord och tack för din kommentar!
Bra arbetskamrater och bra arbetstider är värt mycket! Jag har faktiskt haft riktigt tråkiga jobb men arbetskamraterna har varit så bra och trevliga att jag trivts bra ändå :)

Vattenkoppor är aldrig kul, mina hade det i början av året i sammanlagt tre veckor...

Trevlig Midsommar tillbaka!
//Chasid

2010-06-23 10:43   Leffe Motala

Har själv gått från ett väldigt välbetalt jobb med mycket stress till ett jobb med nästan halva lönen som jag trivs med
Bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv tror jag
Ja, vi kan nog va jävligt gnälliga ibland tror jag
Tyvärr är det nog så att en del människor inte kan välja och får nöja sig med det dom får och en del får ingenting alls
//Leffe

Svar från Chasid 2010-06-23 11:38

Hej Leif och tack för din kommentar!
Det finns alltid undantag från reglerna och en del personer har tvingats att ta jobb som de inte vill ha och trivs med av Arbetsförmedlingen i samarbete med A-kassan eller Försäkringskassan...
//Chasid

2010-06-23 11:12   Billingen

”Håll käft och var nöjd, annars kan du byta jobb.” Nej tack, jag lever hellre i ett land med hög kritisk medvetenhet, med starka rörelser som verkar för schyssta arbetsvillkor för alla. Däremot måste man kanalisera sitt missnöje, direkt eller via facket eller annan förening. Gnäll som stannar i korridoren eller fikarummet leder ingen vart. Men istället för att bara säga upp sig i tysthet så kan förbättringar i arbetslivet i stort bara uppnås om konfrontationen tas och debatten förs. Det är inte fegt och gnälligt, det är mod.

Din blogg fick mig att tänka på SVT:s dokumentär McFusk & Co (kolla på SVT Play om du inte har sett den). Jag hoppas att våra ungdomar som får sitt första jobb ska kunna känna att det finns fler alternativ än tyst acceptans och uppsägning självmant. Inte minst idag när man inte får någon A-kassa om man säger upp sig.

Svar från Chasid 2010-06-23 11:36

Hej Björn och tack för din kommentar!
Självklart ska man ta debatten öga mot öga med sin arbetsgivare och inte som ett verklighetens folk tyst knyta handen i fickan och snällt rätta in sig i ledet. Men om man har tagit debatten med sin arbetsgivare ett par gånger utan att det har gett resultat och situationen förvärrats då är det bättre att säga upp sig än att stanna kvar och lida i det tysta... Det är bättre att le 29 dagar av 30 än att lida 29 dagar och bara le den dagen som lönebeskedet kommer :)

Tyvärr har facket i mitt tycke spelat ut sin roll och det gjorde dem i samband med att de fick komma in i bolagsstyrelserna då tappade de sin kraft och vitalitet och rättade snällt in sig i leden...

Man får visst A-kassa om man säger upp sig själv (förutsatt att man är med i A-kassan) men karenstiden är betydligt längre och då kan det vara bra att ha en sparad slant på banken!
//Chasid

2010-06-23 12:31   Enicar

Vi börjar bakifrån. Jag håller fullständigt med dig om att inte låta jobbet förstöra livet.
Jag håller inte med dig om att det BARA är att säga upp sig. Nu sa inte du BARA men jag läste det i alla fall. Som flera har sagt så var det enklare förr att få ett jobb för många oss. Undrar åldern också spelar in?
Det är ständiga sammanslagningar och förändringar som gör att jag långt ifrån alltid trivs.
Jag är 59 år och kan inte påstå att det bara är att säga upp sig och skaffa ett annat jobb. För många av oss skulle det innebära stora ekonomiska försämringar men det kanske det kan vara värt och möjligt att klara för en del. Har man sitt boende och lilla umgänge i Stockholmstrakten så är det inte självklart.
I filmen 'Attentatet mot Richard Nixon' har huvudpersonen, Sean Penn, uppenbara problem med sina arbetsuppgifter kontra moral men hans kompis säger: - vaf.. det är bara ett jobb.
Även den hållningen kan vara svår för många men den säger nåt om att fokusera på mer än jobbet.

Filmen rekommenderas. Men inte huvudpersonens problemlösning :-)
mvh
Pa

Svar från Chasid 2010-06-23 12:43

Hej Per Anders och tack för din kommentar!
Ingen regel utan undantag som jag skrev i inlägget! Jag är medveten om att det kan vara riktigt svårt för personer över 50 år att få ett nytt jobb men det är samtidigt inte omöjligt, det finns företag som premierar kompetens! Jag hade en arbetskamrat som var runt 60 år och han hade aktivt sökt och blivit erbjuden en hel del olika jobb, han var faktiskt förvånad över att det var så många företag inom vitt skilda branscher som ville anställa honom trots hans ålder!

Även om jag har varit på en del arbetsplatser som varit långt ifrån bra så har jag alltid sett till att göra mitt bästa och försökt hitta de små guldkornen i arbetet som gjort det värt att ta sig dit och härda ut ännu en dag :)

Det är tufft att hitta jobb just nu, jag är själv arbetslös, men jag är övertygad om att de finns om jag bara söker på rätt ställen :)
//Chasid

2010-06-23 13:10   Niklas Axelsson

Jag kan själv inte låta bli att engagera mig i min arbetsplats och finner tyvärr? stolthet i mitt arbete, nu är dock så att mina chefre sätter stora käppar i hjulet för mig att agera som den chef jag vill vara för mitt gäng och därigenom kan jag inte skapa den arbetsmiljö jag tror och känner skulle vara den bästa både för företaget och de anställda, så jag funderar starkt på att avsäga mig mitt uppdrag och be om en mindre krävande tjänst utan personal eller produktionskrav.
För att som du säger, focusera på mig och mitt i stället, men det Är svårt då jag som sagt inte kan låta bli att engagera mig...
Men men , jag ska ta konflikten med min chef idag!

Svar från Chasid 2010-06-23 15:42

Hej Niklas och tack för din kommentar!
Ibland kan det vara värt att ta ett steg tillbaka på arbetet för att själv kunna ta ett par steg framåt i livet :)
//Chasid

2010-06-23 16:34   Benganbus

Det här är en komplex och känslig fråga! ;)
Men grundtanken håller jag med med om, gillar man inte något, så måste man försöka förändra det, vare sig det gäller sin lön eller sin relation...
Att gå och lida, eller att vara ett offer,det blir aldrig bra, och tiden går...
/B

Svar från Chasid 2010-06-23 17:42

Hej Bengt och tack för din kommentar!
Du har helt rätt i att det gäller att försöka göra något åt sitt liv innan det är försent! Även om jag försöker ta goda råd från människor som jag respekterar så kan inte någon annan människa än jag själv bestämma över mitt liv och mina val :)
//Chasid

2010-06-23 16:55   kiwawa

Om alla som inte jobbar med sitt "drömyrke" (tippar på att det handlar om det stora flertalet som jobbar) säger upp sig hur skulle vattenförsörjning o sanitet funka? Jag tror inte att någon har t.ex rörmokeri som sitt drömyrke. Vem skulle sopa rent i städerna när alla som är fotografer sover? Vem skulle arbeta vid ett trist löpande band för att producera grejer som är nödvändigt i vår vardag? Osv, osv.
Det är dom som gör mest samhällsnytta som ofta tjänar sämst och då har dom fanimig rätt att ställa lite krav med. Och eftersom få lyssnar på deras åsikter blir det bara gnäll. Det stora flertalet kan inte arbeta med sånt dom helst har lust med och jag tycker vi som faktiskt trivs (jag har det rätt ok ändå) kan se till att dom som sliter med skitjobben får det lite bättre i stället för att säga att "passar det inte så säg upp dig".

Svar från Chasid 2010-06-23 17:35

Hej Janne och tack för din kommentar!
Självklart tycker jag att de som har det sämst ska få det lite bättre, ingen ska behöva stå med mössan i hand och tyst ta emot som det verklighetens folk som politikerna vill att vi ska vara... Men det är vi själva som oftast har tackat ja till de jobben som vi har och då gäller det att antingen gilla läget och göra det bästa av situationen eller att söka sig vidare om situationen skulle bli ohållbar!

Även om de flesta inte arbetar med det som de egentligen vill göra i livet så gäller det att hitta ljuspunkter! Det kan vara en bra arbetsmiljö, bra chefer, bra arbetskamrater eller något annat, men att ständigt hänga läpp och klaga på allt och alla mår ingen bra av och då är det faktiskt bättre att försöka hitta ett annat arbete eller att skaffa sig en utbildning istället för att gå ned sig mentalt...

Det som är ett tråkigt jobb för mig kan vara drömjobbet för någon annan :) Jag har haft arbetskamrater som har stormtrivts med att jobba vid löpande band, jag har haft arbetskamrater som trivts som sjukvårdsbiträden för att de kännt att de gjort en viktig insats för andra människor, jag har bekanta som trivs med att vara rörmockare och jag brukade snacka med en gatsopare när jag jobbade inne i Jönköping som hade sitt drömjobb :)

Jag är medveten om att dem som oftast gör mest samhällsnytta har dåliga löner men trots att jag är relativt högutbildad så har jag aldrig haft så vidare värst bra betalt och hade jag stannat kvar i vården eller industrin så hade säkert min lön varit betydligt högre än vad den var på mitt senaste arbete, men jag klagar inte! Så länge som jag har pengar till mat, kläder och husrum är jag nöjd med det!

Ha det gôtt!
//Chasid

2010-06-23 18:15   kiwawa

Varför fortsätter människor med skitjobb till "dåliga löner"? (vad som är dåligt är ju relativt) Om dom ser att det finns bättre alternativ så så tror jag att folk tar dom jobben istället. Varför andra inte ser alternativ kan ha både psykiska o fysiska orsaker men att sparka neråt (se rubriken på blogginlägget) bidrar inte till förbättringar. Det är väl bättre att betala löner så att skitjobbet blir mindre trist och på så sätt minska klagandet. (om nu att klaga är så förfärligt)

Svar från Chasid 2010-06-23 18:41

Hej Janne!
Jag tror att du läser in allt för mycket politik i inlägget. Det handlar inte om politik utan om att många klagar på sina arbeten när det är dem själva som de egentligen ska klaga på:) Inlägget är inte riktat mot dem som har de sämsta lönerna eller arbetsförhållandena utan till alla dem i arbetslivets mittfåra som trots allt har det ganska så bra men ändå klagar och det på ett arbete som de själva har sökt, fått och som de själva har sagt ja till och satt sin egen namntecking till på ett anställningsintyg!

Ett tråkigt jobb blir aldrig bättre för att lönen höjs, då ler man bara 1 dag av 29! Men de som egentligen borde klaga gör det inte, de är oftast nöjda med sina arbeten! Jag pratar om alla invandrare! Många av dem har riktigt fina utbildningar från sina hemländer och jag tycker att det är skamligt att inte denna resurs utbyttjas bättre på arbetsmarknaden... Men det är väl som så att deras röst drunknar i alla högljudda klagovisor från "svenskar" med låg- och medellön...

Hade jag bara gått i skolan i 9 år istället för 15 år så skulle i vart fall inte jag klagat på lönen om jag hade en lön på mellan 17000 och 21000 kronor i månaden utan några krav på utbildning eller specialkompetens :)
//Chasid

2010-06-23 18:15   ganska

Jag tror även man kan jobba mycket med sig själv för att trivas i sin situation på jobbet om man vantrivs, alla situationer man inte trivs i så tycker jag att man först ska ransaka sig själv och se sin del i problemet - för en egen del har man alltid och tar man inte tag i den så anser jag inte att man har rätt att klaga över huvud taget :)

Svar från Chasid 2010-06-23 18:25

Hej Viktor och tack för din kommentar!
Det är ett bra recept som säkert skulle fungerar på de allra flesta!
//Chasid

2010-06-23 19:03   kiwawa

Mikael, vad jag sett verkar du vara en hyvens kille men när du skriver att dom som inte trivs med sina jobb skall klaga på sig själva sparkar du neråt, på dom som inte har/ser alternativen. Jag har varit där men nu ser jag bättre;-) Sen anser jag att det mesta som berör människor är politik men det behöver jag nog inte utveckla närmare.
Finns det förövrigt någon som arbetar som inte sökt jobbet? Hur många behöver inte skriva på? För att kunna få en bostad, kunna köpa mat eller att överhuvudtaget kunna vara delaktig i samhället behövs pengar och för det behövs ett jobb. Ofta vilket jobb som helst.
Men jag håller med om mittfåran:
http://www.youtube.com/watch?v=ODIhgB2eF1c

Svar från Chasid 2010-06-23 19:18

Hej Janne!
Har man skrivit på ett anställningsavtal så tycker inte jag att man kan skylla sin situation på någon annan än sig själv om inte förutsättningarna för jobbet har ändrats kraftigt på vägen dvs! Det kan nog finnas en och annan som jobbar utan anställningsintyg, jag jobbade på ett ställe i åtta år utan att ha ingått ett skriftligt avtal med min arbetsgivare, både chefen och jag hade glömt bort arbetsgivarintyget :)

Jag har också varit därnere och när jag stod vid det löpande bandet på en industri så bestämde jag mig för att skaffa en utbildning så att jag skulle kunna få en riktigt vettig lön!

När jag blev uppsagd från mitt arbete som annonskreatör i början av januari så tjänade jag 2500 kronor mindre i månaden än mina forna arbetskamrater vid bandet. Trots 2,5 års extra studier och stora studielån... Hade jag stannat kvar i sjukvården som jag jobbade i innan jag fick industrijobbet hade jag haft 800 kronor mer i månaden + OB-tillägg och 800 kronor mindre i räkningar...

Vem var det som sa att utbildning lönar sig, inte jag i alla fall men jag är ändå inte bitter jag har ju trots allt fått göra det som jag vill i ett antal år :) Men jag kanske skulle ta och söka jobb inom vården eller industrin igen så att jag fick lite högre lön :)
//Chasid

2010-06-23 19:08   EGW

Flera samhällskritiska brandfacklor, du är oförbätterlig! :-D.

Mitt första datajobb blev jag fockad från för att jag var för uppkäftig. Eller uppmanad att söka annan anställning, som de kallade det eftersom de inte hade någon saklig grund att säga upp mig. Men det var en värdefull erfarenhet för mig, eftersom jag insåg att jag skulle väga pris mot möjligt resultat innan jag blev uppkäftig nästa gång. Att beskylla chefen för att vara idiot kan inte rimligtvis leda till annat än bekymmer, även om han är det :-)

Annars är det så med mig, att jag alltid prioriterat frihet framför pengar. Det har inte betalat sig med pengar, men med frihet :-)

Svar från Chasid 2010-06-23 19:28

Hej Ernst och tack för din kommentar!
Det är inte för inte som det står samhällsdebattör i bloggbeskrivningen :)

Någon måste ju kasta brandfacklorna så att vi inte blir det verklighetens folk som snällt rättar in oss i leden som politikerna vill :)

Jag har också haft en del tuffa debatter med chefer men jag är faktiskt rätt så diplomatisk i sådana situationer förutom den gången som jag blev kallad för lat och oduglig när jag verkligen hade ställt upp för företaget, jobbat 120 timmar över på 1,5 månad och så när gått in i väggen pga en alldeles för tung arbetsbelastning, då röt jag till och det ordentligt och den situationen ledde till att jag sökte mig bort från det företaget, trots att jag tidigare hade trivts ganska så bra där!

Att prioritera frihet framför pengar är ett bra val, pengar är inte allt här i livet och så länge som man har tillräckligt med pengar och lite till ska man vara nöjd med det, jag är i alla fall det :)
//Chasid

2010-06-27 20:44   tango

Bra låtval! Och friska tankar! Ta ingen skit :)))
/Anneli