"Måla med ljus"

Du har rätt. Att låna för att köpa hus eller studier är vi ju mer eller mindre tvungna att göra. Men annars så ska man låta bli, det är alltför många som hamnat i "skuldfällan".

Problemet är att det är väldigt lätt att få kredit och ta lån idag. Förr fick man stå med mössan i hand hos banken där man noga gick igenom om man kunde få ett lån eller inte. Det fanns tid till eftertanke om man verkligen ville låna pengar eller inte.

Idag får man oftast konstiga blickar om man säger att man vill betala kontant. Jag vet inte hur många gångar jag har fått upprepa att jag betalar kontant när jag har handlat på någon av våra elektronikkedjor. Så fort jag sagt ordet kontant, kommer massor av förslag att jag kan skaffa det ena kortet efter det andra. Jag kan dela upp betalningen. Jag behöver inte betala nu utan efter jul, nyår, påsk eller efter semestern. Precis som om jag skulle ha mer pengar då.

Fördelen att spara till det man vill köpa är att jag hinner tänka efter under en längre tid om jag verkligen vill genomföra köpet.

/Gunnar

Så sant så! Jag köper aldrig på avbetalning. Har sällan råd att köpa grejer men å andra sidan så föröker jag köpa kvalite när jag väl gör det.
Använder grejerna tills dom är helt slut. Slängs aldeles för mycke prylar idag.
Kan ibland bli illamående av all konsumtionshets.
Jag har inte råd, men är inte mindre lycklig för det.

/Christoffer.

Tänkvärt inlägg helt klart och håller med. Förstår inte att det kan vara så lätt att låna pengar som det är idag? Visst att man ska bevlija lån osv, men när man ser på tex Lyxfällan på tv, då undrar man ju hur dessa personer lyckas komma över nya lån hela tiden! Det borde inte vara möjligt att ta nya lån för att finansiera gamla om och om och om igen. Görs inga kreditupplysningar eller liknande?

Ska väl tilläggas att jag tyvärr inte är den bästa begagnathandlaren och jag har tyvärr en förkärlek för prylar, men jag är långt ifrån någon impulshandlare. Försöker gärna handla "rätt", så mycket prestanda/krona jag kan få ut av det jag har råd att köpa, så man blir nöjd och slipper ångra sig senare för att göra nya inköp! Då det kan bli en och annan dyr pryl så sparar jag oftast ihop en större summa, sen kan det bli att man tar en del på avbetalning, som man senare jobbar av så fort man kan...INNAN man gör nästa inköp.

Där jag lever nu finns en delvis annan inställning till pengar. Spridningen är mycket större, det finns massor av folk som har otroligt mycket pengar. Men också många som måste gå till "The food bank" (ett slags motsvarighet till svenska kyrkans diakoner, fastän inget religiöst) för att få lite extra mat till barna.

Men! Det är inte fult att vara fattig här. Inte alls fult att säga: "Jag skulle gärna vilja... men jag har inte råd." Ingen ser ned på dig för det.

Det är rätt lätt att få låna pengar här, ifall man har en regelbunden inkomst. Men jag vet inte i vilken grad folk faller för frestelsen att förköpa sig, det är i alla fall inget jag hört eller läst om på samma sätt som i Sverige.

Jag har funderat mycket över det här, och en sak jag tyckt mig märka är att människor här på ett rätt oreflekterat sätt ser det som naturligt att man tar ansvar för sig själv. Och det är väl vad det handlar om: att vara medveten om att man faktiskt har ansvar för sig själv och sina egna val. Även när man faller för frestelsen av ett snabbt lån, t ex. Det är en hård läxa för många i Sverige att lära. I Sverige är nästan allt alltid någon annans fel. Jag har aldrig levt själv efter den principen.

Och mitt inlägg var övrigt ett kanske otydligt och plumpt, men icke desto mindre ett skämt. Jag hyllar definitivt principen att välja efter plånboken. Har nära som av olika anledning hamnat i situationer pga yvighet i sin privata konsumtion, eller kanske mera rätt får ärva efter en vidlyftig andra hälft. Har heller inga kymmer att säga rakt ut att det ligger utanför min plånbok. Tvärtom finns det en sport i att vara resurssnål. Om man driver en hobby till den nivån där alla intressen blir en materialsport, finns nada utrymme för en andra hobby. Har man som jag hifi och mc som primära intressen och sedan genom god väns försorg dragits ned i även detta träsk, inser man snabbt antingen har man ett skapligt apanage, kapital eller så sätter en lagom ambitionsnivå för respektive hobby. Mitt släktträd rymmer vare sig Bernadotte eller Silfversköld, avkastning på kapital hade ett lömskt minustecken framför sig i senaste deklarationen, så jag har fått förlita mig till en förvärvslön och sinne för vettiga affärer på begagnatmarknaden. Hoppas detta klargjorde min egentliga hållning kring privatkonsumtion.
Vad gäller att sänkt skatt för att rätta till samhälliga problem, så ser man snabbt att ca 2/3 fått några tusenlappar till i plånboken, dvs tillräckligt många för att förhoppningsvis få förnyat förtroende i valet. Resten är snudd på fattiga, så vad gäller privatkonsumtion går det kanske på ett ut = ingen vill anställa ändå = klyftorna ökar. Jag har jobbat med att hjälpa människor i denna samhällsklass och det är något jag unnar alla som har en inställning att sänka skatten för att få fart på Sverige. Det finns ett talesätt som jag gillar; innan man är säker är man oftast tvärsäker. Solidaritet är inte lika med rättvisa. Rättvisa är att dela korven i lika många lika stora delar som det finns munnar att mätta. Solidaritet är att ta reda på vem som är hungrigast innan man delar så att de kan få en lite större bit. Jag har inte träffat någon som varit arbetsskygg, utan av ett otal anledningar har man hamnat utanför arbetsmarknaden. Ibland har det varit självförvållat, men till och med våra fångar har tidsbestämda straff. Kanske arbetslinjen med lägstalön iform av hushållsnära tjänster är lösningen? Ptja? USA vårt rättesnöre och föredöme på jorden (lätt ironi) är numer även bank och bilfabriksdelägare. Så bra går det med oreglerad kapitalism, att staten får ta till socialistiska åtgärder för att rädda enskilda människor.