"Måla med ljus"
En Hipsters liv – Att vara unik i en värld av identiska original
Vi lever i en tid där autenticitet är den största lyxen och där sökandet efter den verkar ha blivit en ny religion. Det är en värld där en avokadomacka säger mer om din själ än vad du någonsin skulle våga erkänna. En värld där ett vinylskivomslag, lite lagom slitet, hänger på din vägg som en helig relik och där kaffebönorna, vars namn du knappt kan uttala, rostas på ett mikrobryggeri fyra kvarter bort. Det är här, i den post-industriella urbaniteten, vi hittar vår moderna profet: hipstern.
Hipstern är en paradoxens mästare. Han, eller hon (det är viktigt att inte könskoda), är på ständig jakt efter unika upplevelser, sådana som ingen annan upplevt – tills alla gör det. Den oansenliga lilla kvarterskrogen med loppisfynd till stolar blir snart ett Mecka för alla som "verkligen förstår mat", tills den får en plats på Instagram, och därmed förlorar all sin "äkta" charm. Det som en gång var exklusivt och underground blir, inom loppet av några veckor, mainstream och därmed förbrukat. Cirkeln sluts och jakten på nästa dolda pärla inleds.
Men vad är egentligen hipsterns liv? Det är ett ständigt klättrande uppför ett berg av identiteter, där varje topp du når bara avslöjar en ny nivå av ytlighet. Du är orginell, tills någon annan gör precis samma sak. Du dricker ekologisk, kallpressad juice och läser böcker du aldrig riktigt förstår, men citera dem kan du! Åtminstone på en statusuppdatering på sociala medier.
Det är också en värld där man konstant måste uppdatera sin garderob, men utan att det får verka så. Allt ska se ut som om du inte har försökt. Vintagejackan, vars pris hade räckt för att föda en svensk familj i en månad, ska bäras med nonchalant sliten elegans. Skägget, eller avsaknaden av det, är ett konstverk i sig. En slags överdriven medvetenhet i att inte vara medveten. Och glöm för all del inte glasögonen – helst utan styrka, för inget säger "intellektuell" lika bra som att se ut som en suddig filosof.
En viktig accessoar att ha hängande runt halsen är en analog Leica, gärna en M6, eller en digital kamera i Fujifilms X100-serie. Den fungerar som ett smycke som signalerar att du verkligen omfamnar hipsterkulturen. Precis som med alla andra attribut, är det inte bara kameran i sig som räknas, utan det sätt på vilket du bär den, som ett statement om din unika stil och din plats i det kulturella landskapet. Men dina bilder tar du med din smartphone, så att det är lätt att dela dem.
Livsstilen bygger på en grundläggande tes: vara unik. Men i sin jakt på denna originalitet ser man snart att den äkthet som söks egentligen är lika konstruerad som snabbmatsrestaurangens plastiga inredning. Att tillhöra denna subkultur kräver mycket arbete. Att inte se ut som alla andra innebär att noggrant följa ett inofficiellt manifest om hur man just inte ska göra det. Paradoxen är komplett.
Det finns dock en charm i det hela, en slags vänlig självmedvetenhet i hipsterns livsstil. En tyst överenskommelse om att vi alla deltar i ett skådespel, men att skådespelet kanske är själva poängen. Kanske är det just denna kamp för att alltid vara ett steg före, att alltid vara den som upptäcker den nästa stora trenden, som skapar ett slags kulturellt drama vi alla njuter av att följa.
Så, vad kan vi lära oss av denna livsstil? Kanske att äkthet är en illusion, att det är den oändliga jakten på den som skapar rörelsen framåt. Och kanske, bara kanske, att det enda sättet att verkligen vara unik är att sluta försöka. Men tills dess, drick ditt kallbryggda kaffe, sätt på en obskyr vinyl och citera Nietzsche i ett hörn på den där dolda cocktailbaren som ingen annan känner till, än.
Det här är en lätt satirisk krönika som är influerad av Amsterdam Klezmer Band’s låt The Hipster’s Life. Mannen och kvinnan på bilden har inget med innehållet i artikeln att göra.
Text och foto: Mikael Good
Vänta bara.
När den verkliga notan för den gröna omställningen slutligen ligger på bordet, så kommer vi att bli fattiga hela gänget (nästan). Då finns det ingen hipster mer.
/Mikael
jag iakttog hur Hornstull blev ett Hipsterland
mycket av det du beskriver
men jag tror du blandar ihop det med bratsen runt Nytorget
Strand utvecklades långsamt
från sunkiga oanvända lokaler till ett levande restaurangkvarter
bostadsrätter växte fram ur ärvda fastigheter där dom gamla hyresgästerna flyttade
second hand var klädseln
men rätt skosort
korkade var inte många du påstår vara pseudointellektuella
mer medelklassbarn till välutbildade föräldrar som köpte lägenheterna, renoverade själva mm
du tycks vara jätte cynisk
hånfull faktiskt
vem är du själv
vad gör du för att hålla skenet uppe
/inger
När det gäller frågan om vem jag är och vad jag gör för att hålla "skenet uppe", kan jag säga att jag strävar efter att hålla en balanserad och kritisk syn på vår samtid och de fenomen som vi alla är en del av. Jag arbetar kontinuerligt med att förstå och skildra vår omvärld i både text och bild, och jag välkomnar alltid konstruktiv feedback och diskussioner som hjälper till att fördjupa förståelsen för de komplexa processer som formar våra liv och miljöer
/Mikael
du förstår, jag upplevde din text vara till för människor som flabbade och sa
ja dom där .................................................... och skrattade
jag tycke du
förlöjligar, i din text, människor som söker
ett alternativ till det etablerade samhället
jag tror inte hipsters sökte just att vara unika
som du påstår
snarare ett sätt att leva i det gamla etablerade med nya kunskaper och insikter
/inger
/Mikael