"Måla med ljus"
I Commorans kvarter...
...Min nyblivna hustru och jag åkte till Sorrento i Italien på bröllopsresa i april 2004. Vi bestämde oss en dag för att ta tåget in till Napoli för att besöka gamla stan. Italienare är inte så vidare värst bra på engelska och jag är inte så vidare värst bra på italienska så jag köpte "dos billettas zu Napoli por favor" på blandspråk och avslutade med ett "gratciee" när jag fått biljetterna av försäljaren.
Vi hoppade på tåget och åkte in mot Napoli, när vi åkt 45 minuter ropade de ut den station som jag trodde var avstigningsplatsen. Min hustru och jag hoppade av tåget och begav oss per fot ned mot det vi trodde var gamla stan. Efter att vi promenerat i en kvart genom nästintill folktomma bostadsområden så insåg vi att vi nog gått av tåget för tidigt, men istället för att vända om till tågstationen så kom vi fram till att det kunde vara trevligt med en promenad, det var nog inte längre än en halvtimma till gamla stan resonerade vi. Men det kändes lite märkligt att det inte var så mycket liv och rörelse på gatorna i bostadsområdena som vi passerade. Jag tog lite bilder men plockade ned fotoapparaten i ryggsäcken igen då det var lite väl folktomt i min smak. Men vi gav inte upp utan fortsatte att envist promenera, efter ytterligare en halvtimmas promenad mot gamla stan så såg vi mer och mer folk på gatorna i bostadsområdena och efter ytterligare 45 minuter så kom vi äntligen fram till gamla stan i Napoli.
Jag tyckte att det var märkligt att det var så folktomt i de första bostadsområdena som vi passerade, men jag tänkte inte så mycket mer på det, tills jag i slutet av förra året såg en TV-dokumentär om Comorran (den Napolitanska maffian) som handlade om Comorrans nyrekrytering bland unga arbettslösa män, arbetslösheten i Napoli är 20-25%, samt de blodiga gänguppgörelserna för att få kontroll över den luckrativa narkotikahandeln i Napoli och södra Italien. De visade då bilder som jag kände igen. Jag såg klart på programmet gick upp till garderoben och plockade fram bilderna från Italienresan, jag tittade igenom dem och när jag kom till Napolibilderna upptäckte jag att min nyblivna hustru och jag hade promenerat rakt genom Comorrans kärnområde, ett område som TV-programmet strängt varnade turister att uppsöka pga riskerna för rån och överfall och absolut inte ett område för romantiska promenader för nygifta...
Comorrans kvarter, Napoli, Italien.
Tryck här om du vill se bilden i större format!
Dagens skiva: White Album - The Beatles (deras bästa skiva enligt mig)
//Chasid
Morgondagens blogg: Leitz Summicron 35/2.0 - normaloptik för gatufoto
Jag har varit där i olika ärenden..
När jag tävlings-cyklade, (träningsläger), och skidåkning och sedan "semester"-boende i några olika byar...
Vid ett tillfälle, boende uppe på en kulle, på landet, med en cykel som enda transportmedel ned till byn för att handla...
Och det har varit ljuvligt!!!
Trevliga, hjälpsamma människor!!!
Speciellt då man försöker tala språket!!
Sedan finns det alltid baksidor, som man som besökare sällan märker...men kanske anar i vid något tillfälle...men man är sällan mål för detta något...
Åkte vespa på Sicilien för många år sedan..
Och efteråt, förstod jag vissa händelser, förteelser under färden, vad det berodde på.....
Och då vi nu ändå är på en Fotosida,
så kan jag rekommendera en bok av en svensk fotograf, Stig T.Karlsson, boken heter: "Leva på Sicilien".
(Med förord av Danilo Dolci..)
Sist i boken står: "Turiddu Carnevale, hur gick det för honom? Jo, som för de andra trettioåtta fackföreningsledarna. Han blev funnen med huvudet krossat, hjärnan var i en enda röra. Först sköt de honom bakifrån sen i ansiktet för att skymfa honom..."
Och det "fina" tunga bilder tagna av Stig T.Karlsson i boken om hur det var/är?
att leva på Sicilien....
Bilder som får mig själv att inse att man har en mycket lång bit kvar....
om man nu någonsin kommer dit...!?
/B
Jag håller med dig om att Italien är ett spännande land på många sätt och vis, merparten av människorna är riktigt trevliga. Visst kom jag i situationer i Italien som kunde ha blivit obehagliga, men som gammal boxare vet jag att man aldrig ska visa rädsla, det gäller att hålla huvudet kallt och inte tappa fattningen om orosmolnen tornar upp sig. Min fru kunde vara trygg hon hade ju med sig en personlig livvakt! Jag ska kolla upp boken "Leva på Sicilien". Det är skönt att Sverige är förskonat från den riktigt tunga och otrevliga organiserade brottsligheten. Jag såg precis en film som utspelade sig på Capri och jag längtade genast tillbaka dit!
//Chasid
Mvh
/johan e
//Chasid