"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Mätsökarkameran som övervinner mörkret



För ett par veckor sedan impulsköpte jag en Leica M 240. Jag fick den relativt billigt då den behövde lite handpåläggning för att fungera som den skulle. Nu har den fått följa med mig på en del jobb. Primärt har jag använt den med ett 28/1,4 och ett 35/1,7, men jag har ofta med mig ett 90/2 som används vid behov.

Jag har levererat ett antal bilder som jag tagit med M 240 till olika tidningar. För första gången har jag en digital Leica som går att dra till 3200 ASA utan problem, och som inte gör bort sig på 6400. I kombination med skarpa ljusstarka vidvinklar kan jag övervinna mörkret, och det är precis det här som är mätsökarens styrka enligt mig, förmågan att kunna se i dunkla och halvskumma miljöer. Äntligen har Leica en sensor som gör mätsökaren rättvisa. Leica M10 lär visst vara strået vassare och är användbar upp till 12 800 ASA!

I går skulle jag ta några porträttbilder till två olika tidningar, och då blev jag åter varse att det är svårt att finlira med teleobjektiv och mätsökarkameror. Å andra sidan går det att råda bot på det problemet idag. Det går att att sätta en elektronisk sökare i blixtskon på M 240. Tyvärr har jag inte en sådan, men om du råkar har en Olympus VF-2 eller Leica Visoflex EVF2  till övers får du gärna kontakta mig.

Bilden tog jag på Hillsong Jönköpings lovsångskonsert på Kulturhuset Spira. En färgvariant av bilden publicerades i onsdags. Bilden är tagen med Leica M 240 och 28/1,4 (2),  på 3200 ASA och har "pressats" ett steg.

Text och foto: Mikael Good



Added 2019-04-25 09:08 | Permalink | Comments (0) | Comment

Umgås fram dina bilder



Mitt fotograferande exploderade när jag började röra mig i händelsernas centrum och umgås fram mina bilder. Innan dess var jag bara en tyst betraktare som försökte gömma mig bakom kameran, i ett desperat försök att vara som en fluga på väggen.



Vändpunkten kom på en reportageresa till Kina för 15 år sedan. Som vit man var det omöjligt för mig att inte synas. Stora skaror följde varje steg som jag tog. Jag stod mitt i händelsernas centrum, och tvingades att ta ett steg ur den fotografiska komfortzonen och börja interagera med människorna som jag mötte. I Kina föddes mitt nuvarande sätt att umgås fram mina bilder, och det är en modell som jag har följt sedan dess.



Min dokumentära förebild är Josef Koudelka. För mig är han facit för dokumentärfoto. Koudelka umgås fram sina bilder, han är tydlig med vad han gör och han vinner människors förtroende. Han är inte bara en tyst betraktare utan delaktig i det som händer, det är det som gör hans bilder så levande och pulserande och som ger dem en sådan närvaro och slagkraft. Det här med att försöka vara som en fluga på väggen som ska se utan att synas är bara rent trams som har fördärvat flera generationer dokumentärfotografer, ni som gör så sluta med det och börja umgås!



Det finns egentligen inget färdigt recept för dokumentärfoto. Det handlar om hurdan man är och vart man själv står som människa och vad man är intresserad av. Men om det fanns ett färdigt recept för god fotografi skulle det säkerligen lyda som följer:
“God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden. Det räcker egentligen inte med att han har ämnen. Ämnena måste vara en del av fotografen själv.” - Sune Jonsson



Bilderna i inlägget har tagits under en reportageresa till södra Serbien. De flesta personerna tillhör den romska minoritetsbefolkningen i landet, och jag känner många av dem. Jag kommer att återkomma till Serbien, just nu är det mycket spännande saker som händer i landet, och det vill jag vara med och dokumentera i text och bild.











Text och foto: Mikael Good



Added 2019-04-13 16:11 | Permalink | Comments (3) | Comment

"You’re The Man" – Marvin Gayes okända mästerverk släpps efter 47 år

För ett par år sedan intervjuade jag gitarristen och sångaren Leroy Emmanuel, som sedan unga år var nära vän med soullegenden Marvin Gaye. Han berättade bland annat om den av Motown tidigare outgivna Marvin Gaye skivan ”You’re The Man” från 1972 som Leroy var med och spelade gitarr och la bakgrundssång på.  

När skivan spelades in var Marvin på sin kreativa topp. Men enligt Leroy skapade Marvins politiska inriktning en konflikt med skivbolaget Motown. De ville ha en skiva som inte stötte sig med Marvins vita lyssnare. ”You’re The Man” var starkt politiskt färgad med sina sånger om hemlöshet, vietnamkriget, sociala orättvisor och diskrimineringen av afroamerikaner.

Marvin kämpade för att få skivan utgiven, men Motown stod på sig, de ville inte ha en politisk skiva, de ville ha en balladsmäktande uppföljare till mästerverket och kassasuccén ”What’s Going On”. Och de ville att den skulle sälja bra hos den köpstarka vita publiken. Marvin som var deprimerad och nedgången efter ett kraschat äktenskap orkade till sist inte kämpa emot. När skivbolaget bestämde att skivan inte skulle ges ur fick Marvin snällt rätta in sig i ledet, och börja jobba på låtar till  skivan ”Let’s Get It On” som släpptes i augusti 1973.

Titellåten från skivan släptes som singel och blev en hit trots eller tack vare sitt politiska budskap. Några av de andra låtarna från Your’e the man har släppts som singlar, eller hamnat på olika samlingsalbum. ”Your’e the man” hade säkerligen räknats som en av Marvins bästa skivor om den släppts 1972, och räknats som en värdig uppföljare till ”What’s Going On”. Men den är ändå ett välkommet tillskott från en av den amerikanska musikindustrins allra största talanger som stod på toppen av sin karriär när den spelades in. ”Your’e the man” är ett musikaliskt mästerverk. Jag är redan inne på min tredje genomlyssning och jag kommer att återkomma till den betydligt fler gånger.

Skivan "You’re The Man" finns på Spotify
På skivans titelspår ”You’re The Man” spelar och sjunger Leroy Emmanuel tillsammans med Marvin Gaye.

Text och foto: Mikael Good



Added 2019-04-01 11:35 | Permalink | Comments (1) | Comment

Inifrån en Leica

Leicakameror blir bara dyrare och dyrare. På ett par år har begagnatpriset på en del äldre modeller mer än fördubblats. Men det går att göra riktiga fynd om man inte har tummen mitt i handen, och är beredd att lägga ned lite extra tid och kärlek på att få dem i ordning. Den rara Leican på bilden hade några brister i form av en solkig sökare, kontaktproblem och en mätsökare som låst sig. Men efter en timmas eftermiddagsservice fungerar mätsökaren perfekt, det tidigare så solkiga sökarglaset är varsamt putsat och kontaktproblemet är puts väck. Nu går kameran som ett urverk igen, och värdet har ökat med X-antal tusenlappar.



Text och foto: Mikael Good



Added 2019-03-30 13:58 | Permalink | Comments (1) | Comment

Ett billigt M-objektiv för förryckta



Leica Noctilux-M 50mm f/0.95 ASPH kostar 112 899 kronor. Det är ett fantastiskt objektiv men prislappen avråder nog de allra flesta från ett spontanköp. Ljusstarka normalobjektiv och Leica hör på sätt och vis ihop. Finns det egentligen någon ljusstark normal till Leica M med karaktär som inte bara tandläkare och oligarker har råd med?


Svaret är faktiskt ja! Kinesiska 7Artisans har ett 50mm f/1,1 som kostar strax under 3000 kronor. Objektivet har tillräckligt med kvaliteter och karaktär för att locka en del kräsna Leica användarna. Jag har testat ett 7Artisans 50mm f/1,1 på min Leica M9 under ett par dagar, och jag kommer definitivt att behålla det! Objektivet kopplar perfekt med mätsökaren, och jag har till och med lyckats att sätta skärpan rätt på 1,1 vid de flesta tillfällena, förutom när jag fått hjärnsläpp och vridit den åt helt fel håll!

En anledning till att jag bestämde mig för att testa 7Artisans 50mm f/1,1 var att jag läste Thorsten Overgaards test. Torsten är känd för att vara mycket kräsen vad gäller objektiv, men i och med att han rekommenderade objektivet blev jag nyfiken på det. Nu när jag testat objektivet är jag benägen att hålla med honom, och har kommit till ungefär samma slutsatser som honom. Därför tänker jag spara tid och hänvisar dig som vill ha en rejäl genomgång av objektivet till Torstens blogg, länken hittar du längs ned i denna artikeln.

I stället för att rapa upp en massa text väljer jag att dela med mig av bilder från mitt testande. Under veckan har vi haft några dagar med Kodachromeväder efter flera veckors regnande, och jag har passat på att vädra ljusmaskinen på lediga stunder. Objektivet är väldigt speciellt, men jag älskar det som är speciellt, annorlunda och som simmar mot strömmen. De överdimensionerade normalobjektiven som levererar perfekt resultat på största öppning är inte riktigt min tekopp. 

Har du redan en Leica Noctilux-M 50mm f/0.95 eller ett Leica Noctilux-M 50mm f/1 kan det ändå vara värt att komplettera med ett 7Artisans 50mm f/1.1, bara för att det är så kul att jobba med. Men om du är en skärpenörd som vill ha största möjliga skärpa i dina bilder och kör med Leica M, är det bättre att du satsar dina surt förvärvade på ett 50mm f/1,4 eller f/2,0. Är din budget tajt kan jag rekommendera Zeiss ZM 50mm Planar f/2 som går att hitta för runt 6000 kronor begagnat.

Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9 och ett 7Artisans 50mm f/1.1, bildhandteringen är minimal.

















http://www.overgaard.dk/7artisans-for-Leica-M-rangefinder-and-Sony-Canon-and-Fujifilm-50mm-f-1-1-Sonnar-review-and
-user-report.html


Text och foto: Mikael Good



Added 2019-03-23 10:33 | Permalink | Comments (4) | Comment
First Prev 1 2 3 ... 42 Next Last 

Previous posts

Bloggar


Gallerier som jag är med i


Google Translate


Mina favoritfotografer